Sara planerar 10 timmar i veckan varav 2 pass är högintensiva löppass, 1 styrkepass, 1 yoga och 1 funktionell styrka. De resterande 5 timmar kan vara lite vad som: cykling, spinning, powerwalk, styrketräning, annan typ av löpning etc.

Jag planerar nog cirka 10-15 timmar i veckan (här ingår inte de 12,5 timmarna i veckan som jag instruerar). Och för mig ska cirka 5 pass bestå av antingen löpning eller power walk (beroende på väder, humör och känsla i kroppen). Jag yogar varje dag, så 7 pass ska klämmas in. Det är inte så avancerat som det låter, det kan vara ett snabbt 30-minuterspass hemma eller ett 90-minuters svettigt Hot Power Vinyasa-pass på studio. Beroende på tid och lust. Och 2-3 pass i veckan vill jag ska bestå av någon form av styrketräning. Plyometrisk eller funktionell med kettlebells, medicinboll eller TRX. Här handlar det inte om några timslånga pass på gymmet, jag tränar alltid styrka hemma och det är högintensivt, explosivt och är över på mellan 20-30 minuter. Mitt mål i sommar är att även kunna klämma in 1-2 cykelpass i veckan, men först måste racern in på service och det verkar visst vara extremt jobbigt för jag har “varit på väg” att fixa detta i snart två månader. Hmmm. Och sen försöker jag alltid att planera in att ligga på spikmattan varje eller varannan dag, det löser upp så mycket spänningar i nacke och rygg och så ligger jag med utsida lår mot mattan och det har gjort susen för mina löparknän. Men det är ju inte direkt träning, fast det måste planeras in för att bli av. Och utöver detta planerar jag in 8-9 timmars sömn per natt och tid för återhämtande vila.

Så ser min optimala träningsvecka ut. Hur ser din ut?

Men en sak som för det mesta funkar för mig är att öka takten. Alltså när jag är mentalt trött, när benen är som stockar och det gör ont att andas, när tankarna om att lägga sig ner i ett dike och bara dö börjar snurra i skallen … ja då ökar jag takten. Rakt motsatt till vad som kanske känns rätt. Raka motsatsen till vad man vill göra och tror att man orkar. Men det funkar för mig. Jag kommer in i en ny rytm, jag får lite mer spänst i stegen och allt blir så mycket lättare.

Andra saker som gör min löpning lättare är:
1. Min handhållna vattenflaska från Perfekta of Sweden.
2. Något att lyssna på, och det ska vara pratradio eller fågelkvitter. Dunkadunka och europop står jag inte ut med längre. Jillian, Kropp & Själ, Spanarna, Matens pris, Odla med P1, Kossornas planet, Luuk & Lokko (kom tillbaka herrar!) eller Stil. Och snart Sommarpratarna. Och tills det är dags har du har väl inte missat Vinterpratarna?
3. Ett mantra på repeat. Jag behöver påminna mig själv varför jag gör det här när det tar emot.

Vad har du för knep att springa på i sommarhettan när det tar emot?

Jag tänker roa mig med en löparunda i Hammonasset. Efter det blir det ett yogapass hemma på altanen. Följt av en lång dusch. Sen tänker jag mest hasa runt. Påta i trädgården. Läsa en bok. Dricka citronvatten. Och umgås med mannen när han kommer hem. Kanske en kvällsprommis. Och sen ett glas vitt och grillning. Känns som ett utmärkt sätt att spendera en ledig måndag på tycker jag.

Sen ska jag sticka ut på löparrunda följt av ett tungt kettlebellpass. Det är armar, axlar och rygg som ska få stryk. Med nya tatueringen vill man ju få så snygga armar som möjligt. Hehe. Och eftersom det är lite halvdassigt väder ute (men ack så varmt) tänkte jag roa mig med att ta fram alla sommarkläder, donera det som känns off och tvätta det jag fortfarande tycker är snyggt. Och sen ska jag städa och organisera i min garderob och lyssna på Spanarna och Jillian. Jag älskar att lyssna på radio och organisera min garderob. Hänga allt i färgskala med milimeterpresition. Städfreaket i mig slår frivolter. Jag har ju till och med kategorin “städa” här på bloggen, det säger väl allt  … =)

Ha en underbar lördag!

♥

Sen fick jag en idé från en bild på Jessicas blogg. En lapp med sånna där riv-av-lappar, ni vet som man ser i mataffären med typ cykel-till-salu. Men här står det “Take what you need” och så kan man välja mellan Love, Hope, Faith, Patience, Courage, Peace, Passion, Bliss, Forgivness, Healing, Strength eller Beauty. Beroende på vad man behöver just det dagen. Fint va?

Intressant fråga du ställer, nu måste jag tänka lite. Älskar att få frågor då jag måste tänka till!!! Jag tror inte jag har några direkta milstolpar utan det ena har nog lett till det andra ganska naturligt. Jag är uppvuxen i ett hem där vi alltid varit mycket aktiva och där vi ätit en välbalanserad kost utan konstigheter eller förbud, godis och läsk bara på lördagar. Och jag fick med mig en stabil övertygelse att jag duger som jag är och att min vikt och hur jag ser ut inte spelar någon roll, det är vad man gör och hur man behandlar andra som definierar om man är en bra människa eller inte.

När jag började med yoga för 10-12 år sedan var det enbart för det fysiska fördelarna, innan dess var jag en inbiten gymråtta. Men jag ville ha lika snygga yogaarmar som Madonna så jag tog en tioveckors introkurs till ashtangayoga. Men jag mådde så bra av det även mentalt så jag fortsatte och allt eftersom öppnades mina ögon för vad yoga egentligen är. Att det fysiska “bara” är en finfin bonus. Jag körde bara ashtanga när jag bodde i Sverige och det var först när jag flyttade till USA för sex år sedan som jag upptäckte vinyasan. Jag utövade vinyasa yoga rätt intensivt, de första åren mest för min egen skull och jag skulle säga att under hela 2010 var det som mental förberedeelse och med siktet på att jag skulle söka till en yogainstruktörsutbildningen, och i början av 2011 började jag min Yoga Teacher Training. I oktober 2011 öppnade jag min egna yogastudio Inner Strength Yoga. Det underbara är ju att jag just börjat min yogaresa. =)

När det gäller veganismen har jag tagit små, små steg. Jag var vegan när jag var tonåring men övergick rätt snabbt till en vegetariskt kost. Mest för att jag var rätt dåligt insatt och inte hade kunskap och sann övertygelse. Jag var helt enkelt inte redo. Sen kom en period då jag la till fisk till min kost, och ett tag åt jag även ekologiska ägg och kött. Men det kändes inte rätt så jag gick tillbaka till att bli vegetarian och slutligen vegan. Varje steg jag tagit har varit väl grundat, med masssor av kunskap och research bakom och det har aldrig känts som ett tvång utan alla val har varit så glasklart självklara. Och jag skulle säga att min känsla för etik, miljöfrågor och djurrättsfrågor har varit ett naturligt steg i denna process. För om man kallar sig djurvän måste man faktiskt vågar ställa sig frågan varför man tycker att det är ok att äta en ko eller en gris, som fått lida under tortyrliknande förhållanden, men inte en hund eller en katt. Alltså ställa sig frågan på riktigt och inte slå bort den med ”men så är det ju, vi äter kossor och grisar och har alltid gjort det”. För hundra år sedan fanns inte industrifarmar så det håller inte. Och njuter man av att vistas i naturen eller bada i havet måste man faktiskt våga se på sig själv och sitt beteende. Vad släpar jag hem från affären? Hur ser mina konsumtionsvanor ut? Hur bidrar jag till att sköldpaddor kvävs av plastpåsar, delfiner och hajar fastnar i industrifiskares nät och dränks, våra vattendrag och sjöar förgiftas av alla skönhetskemikalier som spolas ner i duschen eller handfatet, hur djur lever under utrotningshot, hur regnskogar förvandlas till öken bara för att du köper möbler i teak eller inte vill kosta på dig kaffe som är ekologiskt, fare trade och shade grown. Allt har ett pris och det är vi som får betala. De flesta människor väljer att inte se för att det blir för tungt och för jobbigt. Det känns för krångligt. Men ska din bekvämlighet och lathet verkligen gå före kvävda sköldpaddor, dränkta delfiner, miljökatastrofer och förgiftade sjöar? Det håller inte och ja, det du gör kan göra skillnad och ja, du är personligt ansvarig!

Men om man ändrar på för mycket för fort är man i princip garanterad att man kommer att falla tillbaka i gamla hjulspår. Och det gäller både träning, kost och konsumtionsvanor. Vi vet ju alla hur det går för dem som toktränar eller går på strikt diet innan sommaren eller första veckorna i januari. Om man går från noll till hundra kommer man bränna ut sig och sluta i soffan med en påse chips. Sen sitter man där och säger “jag försökte men det funkade inte”. Du försökte inte alls. Att ens använda ordet “försöka” är som att ge sig själv tillstånd att totalmisslyckas. Förklaringar och ursäkter är bara nonsens. Antingen gör man det eller så gör man det inte. Kan låta krasst men så är det. Men är det så att man åker berg- och dalbana och sitter där i soffan och mår skit ska man inte älta det. Det är som det är. Nu måste man se frammåt och inte bakåt. Det gäller att sluta berätta “sin historia” för sig själv, den där historian där man säger till sig själv att man inte kan, att det aldrig kommer att gå, att man är dömd att misslyckas. Det är just den historians fel att du sitter där du gör. Så börja berätta en ny historia. Och ta nya tag. Ett myrsteg i taget.

Att jag inte får “ett återfall” när det gäller maten eller träningen är att jag valt detta frivilligt, inte för att impa på någon, inte för att någon jag känner är vegan, yogis eller fitnessfreak, inte för att det är en grej jag testar, inte för att jag vill förändra den jag är eller hur jag ser ut. Jag står 100% fast i min övertygelse och det är ett livsstilsval. Inte en diet. Inte ett bootcamp där jag jagar kilon eller räknar kalorier. Inte en snabbfix där slutresultatet och slutbetyget hänger på vad någon annan ska säga och tycka. Det är mitt liv och jag får “misslyckas” ibland, det är helt ok. Jag struntar i träningen ibland. Jag hamnar i soffan med ekologiska salsachips. Men jag ser det som en livslång resa och det är när man börjar se på det på det sättet som man “lyckas”. Och mitt mål och motto är att alla handlingar och ord till mig själv och andra ska bottna i kärlek och jag har ”tacksamhet” som mitt mantra. När du börjar fokusera på hur bra du har det och hur mycket du har att vara tacksam över kommer allt i ditt liv att föränras. If you change the way you see things, the things you see will change.
//Petra

Så här är det. Visst kan jag skippa ett träningspass om kroppen säger ifrån. Men är det så att löpning stod på schemat och jag absolut inte känner för det så gör jag något annat istället, typ tar en promenad. Men yogar gör jag varje dag. Utan undantag. Men en dag kan det vara ett fysiskt 90-minuterspass, en annan dag kan det vara lugn yin yoga. Samma sak med min meditation. Jag gör det varje dag. Men ibland blir det en timme i total tystnad. Andra dagar blir det en tiominuters guidad meditation. Jag hoppar aldrig över något som jag vet gör att jag mår så bra. Och dagar då mina tankar snurrar, jag känner mig låg och inte har lust att yoga eller sätta mig ner och meditera vet jag ju är de dagar då jag behöver det som allra mest.

När det gäller mat så tycker jag att frågan är så himla konstig. För mig är det inte att “unna sig” något om man stoppar i sig något med tillsatser, kemikalier, syntetiska smak-, sötnings- och färgämnen. Det är lika konstigt för mig som om något skulle fråga mig om jag inte unnade mig ett glas bensin då och då. Tänk att “unna sig” automatiskt kopplas ihop med något som är dåligt för en. Och jag är 100% vegan och står så djupt rotat i mitt val så nej, smågodis, ost eller salamikorv slinker aldrig ner. Jag har mina ögon öppna och förtränger inte var osten eller korven kommer ifrån så då blir valet mycket enkelt. Och jag vet vad smågodis innehåller. Och varför snabbmat är så “billig” och vem som fått betala priset i slutändan.

Men med det sagt är det såklart inte så att jag lever en strikt tillvaro. Jag unnar mig coconut ice cream, vegan mörk choklad, veganska brownies eller chocolat chip cookies, jag dricker vin då och då, jag gör hemgjord pizza och sweet potato fries. Men att hänga i baren fram till småtimmarna, dricka mig berusad, feströka, sova några få timmar, vakna bakfull, goffa McDonalds … ja, det är saker som jag helt enkelt aldrig gör. Det är inget för mig. Sen finns det dem som säger “men vilket trist liv du lever, har du aldrig riktigt kul”. Allt jag kan göra är att skratta. Vilket urbota dum kommentar. Sen när är det “kul” att leva destruktivt och förgifta sin kropp? För mig är det kul att vakna av mig själv klockan 07.00 på lördagsmorgonen, hasa ner till min studio och hålla i två yogaklasser back to back och sen sticka ut på en långpromenad eller löparrunda. För mig är det kul att köra ett kettlebellpass, bränna av några tunga övningar på min TRX eller plyometriska hopp på bosun. Eller att sätta mig ner på mitt yogabolster och meditera.  För mig är det kul att åka ner till the Farmers Market och köpa massa närodlade och ekologiska grönsaker, att laga mat, prata och umgås med min man. För mig är det kul att påta i trädgården. För mig är det kul att promenera längs havet eller gå i skogen. För mig är det kul att ligga på golvet och leka med mina katter en lördagskväll. För mig är det kul att gå och lägga mig tidigt med en god bok och vakna utvilad och redo för en ny underbar dag. För mig är det livskvalitet!