Jag har ju bloggat en del om tv-programmet Thintervention med kickass pt:n Jackie Warner. Gillade verkligen det när det visades här i USA i höstas. Nu såg jag på Saras facebooksida att det börjat sändas i Sverige nu, på tv3. Jag gick in på tv3 Play för att länka till programmet men det verkar inte ligga ute på webben än (men det kommer väl, antar jag). Ett mycket bra program tycker jag. Framför allt sååå skönt att slippa allt trams, tjafs, gameplay, tävlingar, utröstningar och evighetslånga invägningar som är med på Biggest Loser. Här tävlar deltagarna mot sig själva och man får följa dem från början till slut. Plus att de inte bor på någon avlägsen ranch utan bor kvar i sitt eget hem och måste kämpa med alla vardagliga sysslor, problem och hinder. Som vanliga dödliga …

Jag var ju tvungen att kolla in Anna Ankas så kallade träningsprogram på Tv3 efter att ha läst om det på massa bloggar och på fejjan. Jag kan inte säga att jag är ett fan av fröken Anka men kritiken mot henne och programmet tycker jag är lite märklig. Läser på träningsblogg efter träningsblogg hur smal Anna är, hur tärd och gammal hon ser ut, att hennes armar är för spinkiga, hennes mage för platt, hennes kinder för insjunkna, hennes rumpa för liten … the list goes on and on and on. Vad är det för märklig kritik? Så felriktad. Så kroppsfixerad. Så ytlig. Kritikerna är ju inte ett dugg bättre än Anna Anka herself! För det är ju hennes pt-stil, hennes kroppsfixering, hennes ytlighet som JAG tycker man kan kritisera. Inte hur hon ser ut. Inget fel att vara ytlig och vilja vara snygg – men att förmedla enbart det budskapet till en överviktig pt-kund är så illa.

Först och främst börjar hon ju med att nypa sin stackars klient i fettet och vara allmänt nedlåtande. “Jag blir generad när jag tittar på dig”, säger hon. Hon skambelägger, kritiserar och dömmer. Det hon säger är ju “du duger inte som du är” och att hon minsan ska tvinga honom i form så han blir smal och snygg. Ingen medkänsla. Inget hjärta. Inte ett ord om hälsa. Hon står och skriker på honom att nu måste han ta i och det sitter i skallen – men inte ett ord om de mentala bitarna, inre målbilder eller fokus. Och när de pratar mat (han äter LCHF i form av mozzarellaost och grädde till frukost, tonfisk och majonäs till lunch, stekt kött och lite spenat till middag och två glas rött vin innan läggdags för “vitaminernas skull”) är det bara “ser du vad din kost har gjort, se vad du gjort mot dig själv” och mera nedlåtande klappar på hans dallrande mage. Inte ett ord om varför han hoppar från diet till diet. Och varför han misslyckas gång efter gång. I slutet av programmet har visserligen killen lyckats gå ner i fettvikt och byggt muskelmassa (mest tack vare en helt annat PT som han tränade med i Sverige) men den enda han tänker är att han inte vill göra Anna Anka besviken. Han har alltså inte gjort det för sin egen skull. Hela tänket är så snedvridet och så dömt att misslyckas i längden.

Ja, jag tycker det hela är rätt sorgligt. Både programmet i sig och alla som sitter hemma och missar själva poängen och kritiserar och förfäras över Anna Ankas armar.

Det är mycket tränings-tv just nu. Svenska Biggest Loser som drog igång igår. Den amerikanska versionen med Jillian och Bob drar igång snart. Men det kanske bästa i höst på den här fronten tror jag ändå måste vara Thintervention med Jackie Warner. Dels så avgudar jag Jackie, hon är så otroligt cool, så fit, så snygg och verkar så najs. Hennes tv-show Workout gillade jag (även om det mer var en såpa med fokus på henne, hennes privata relationer och hennes tränare). Det bästa med Thintervention måste nog vara att det INTE är en tävling. INGEN blir utröstad eller åker hem. Man kommer att få följa de åtta deltagarna i sju veckor, sedan ska de träna på egen hand i sex veckor för att slutligen göra en sista invägning. Upplägget är, till skillnad från Biggest Loser, inte så mycket fokucerat på själva invägningen utan mer på träning, Jackies coaching, gruppterapi med psykolog där det pratar om relation till mat och varför deltagarna tappat kontrollen över sin vikt. De åker inte iväg och bor på en avlägsen ranch utan tränar, äter och lever i sin egen vardag med allt vad det kan innebära. Ja, jag tyckte helt enkelt att upplägget var asbra. Det blir en svag trea till svenska Biggest Loser och fyra och en halv till Thintervention.  

Jag vet inte om det går att se avsnitten online om man sitter på dator i Sverige. Men de ligger här i vilket fall. Och kan du inte kolla kan du läsa om programet här. Och hennes egen sajt här.

I september är det premiär för Jackie Warners nya tv-show Thintervention på Bravo Tv. Det är alltså en slags spinn off på Biggest Loser, som jag fattar det ska hon träna åtta överviktiga personer i sju veckor, sedan ska de fortsätta på egen hand till en slutlig invägning. Det blir tuff träning, kostråd, gruppterapi där deltagarna får hjälp med sina emetionella problem. Det är INTE en tävling per se så det är alltså ingen som vinner eller blir utröstad. Tror att det kan vara rätt bra, jag gilllar ju Jackie Warner. Sen att titeln på programmet är lite löjlig är ju en annan sak, men det lockar väl tittare och drar till sig uppmärksamhet kan jag tro.

Har du inte Bravo kan du se avsnittet online (vet ej om det funkar att se från Sverige dock).

Söndag betyder härliga långpromenader, fika med vänner, slöa, slappa och hasa runt. Men inte för mig. Metros årliga fitnessbilaga närmar sig med språngsteg så jag jobbar, jobbar och jobbar. Mitt egen fel lite grann såklart eftersom att jag vetat om denna deadline i drygt en månad. Men man är som man är och jag jobbar bäst under press. Men snart är jag klar för idag. Och snart åker Maken iväg på sin Business Trip (han ska ner på en utbildningsvecka i Pennsylvania någonstans). Då är det jag som drar på senaste och femte delen i Pillars of the Earth (filmatisering av bestsellerboken i åtta delar). Här i USA går den på Starz på tv just nu men vi har Netflix och kan se dem gratis direkt på tv:n via vår Wii (man kan även beställa dem på dvd). Har du inte Netflix men är sugen på en otroligt välproducerad, spännande långkörare kan du kolla avsnitt online. Perfekt söndagsnöje om ni frågar mig.

Jag orkar inte sitta uppe och kolla hockeyn inatt. Matchen börjar ju först vid midnatt och slutar klockan 03.00. Nope, jag nöjer mig med något sammandrag och att läsa om den när jag vaknar istället. Men jag lovar att drömma hejjarklacksramsor och skrika SVÄÄÄRJE i sömnen. Just nu sitter jag och (slö)kollar USA-Kanada … och det här får man väl inte säga högt så Maken hör, men jag hejjar i hemlighet på Kanada. Vet ej varför men så är det. Dumt kanske för vinner USA och resultatet står sig så är ju Sverige i princip klara för kvartsfinal, säger dem som vet.

UPDATE: Ah, bara för att jag skrev det där om resultatet så gjorde Kanada mål. 3-4 till USA. 2:34 kvar. Hade jag haft några naglar (långa alltså) hade jag börjar bita på dem right about now.

UPDATE 2: 44:7 sekunder kvar och USA gör mål. Vilken skrällmatch!!!