Ratta in till din egen Meditation Station


Det finns några saker som jag uppriktigt kan säga har förändrat och förbättrat hela mitt liv. En av dem sakerna är att meditera. Och alla som nu skakar på huvudet och säger att det där flummeriet är inget för mig eller de som säger jag är för rastlös för att meditera … ja, det är inget jag kan göra något åt. Ingen kan bli “tvingad” att meditera. Vi ska alla till samma slutmål och det tar olika lång tid för oss att komma dit. Och vi tar alla olika vägar, eller omvägar, för att komma fram.

Att det finns bevisade medicinska fördelarna med att meditation kan omöjligt vara en nyhet för någon. Och vilket athlet som helst vet detta, det är inte för inte att just elitidrottare mediterar. Din puls och ditt blodtryck går ner. Din syreförbrukning minskar. Stressnivåerna går ner. Oro och ångestkänslor försvinner. Smärta minskar. Du övar dig på att fokusera. Du omprogrammerar din tankeskiva så den inte längre går på repeat med negativa tankar. The list goes on and on and on.

Att meditera är lite som att bestiga ditt inre Mount Everest och stå där på toppen av ditt eget liv. Att se ut över världen med en övertygelse att allt är som det ska. Att känna sig liten och stor på en och samma gång. Och att ha ett hjärta som exploderar av kärlek och expanderar av evig tacksamhet.  ˜”*°•♥•°*”˜

Men många har förutfattade meningar om meditation och har åsikter om det utan att ens ha prövat. Det är inte, som många tror, samma sak som att slappna av. Det är inte samma sak som att öva på positivt tänkande. Det handlar inte om att visualisera. De handlar inte om att stänga av sina tankar. Eller att styrka dem. Eller ändra dem. Det handlar om att inte dömma. Inte försöka. Inte analysera det som redan hänt eller planera det som inte inträffat. Att bara vara här och nu. Lyssna innåt. Och släppa taget. Här är en guidad meditation (22 minuter) som jag hittade på Oprah´s Radio. Allowing Everything to Be As It Is.

Foto: besttravelphotos, sharpbrain & yogainspirations

Resa på insidan

Jag frågade ju i mitt förra inlägg var din drömyogaresa skulle gå om pengarna inte spelade någon roll. För visst är det härligt att resa. Att komma bort från vardagen och bara få fokusera på sin yoga. Hitta det där inre lugnet. Andas. Men om sanningen ska fram så spelar det ju ingen roll var du åker. En vecka på ett yogaretreat eller i någon paradismiljö gör ju ingen som helst skillnad i det stora hela, om man inte kan hittar lugnet där mitt i sin egen röriga vardag, de övriga 51 veckorna.

Men visst, det är kanske lätt för mig att sitta och säga eftersom att jag har rest rätt mycket. Räknade för ett tag sedan och jag tror att jag varit i 50-60 länder. Detta beror på att jag brukade jobba som resereporter, hade dryga 250 resdagar per år där ett tag. Låter glamoröst men jag kan berätta att det var snarare raka motsatsen. Missförstå mig rätt, det var helt fantastiskt, men det är jobb i princip dygnet runt och att konstant leva i en kappsäck tär på krafterna. Det var häftigt att göra men jag skulle inte göra om det idag. Jag hamnar sällan på bild då jag alltid står bakom kameran, men här är lite bilder från min memory lane. Är så tacksam för allt jag fått uppleva men det viktiga är ju att inte fastna i sina resekatalogdrömmar och sitta och sukta efter grönare gräs – utan att leva i sin egen underbara vardag, i sitt eget fantastiska liv och uppskatta varenda sekund och varenda andetag.

De häftigaste resorna jag gör idag är de på insidan. Make your mat your yoga studio and your mind your meditation room.

På svenskägda lyxresorter Soneva Gili på Maldiverna. Deras slogan “No shoes, no news” kändes otroligt skön.

Elefantsafari på Sri Lanka.

Jag har fått hjälpa små sköldspaddor till havet på Borneo (man får dock inte släppa dem i vattnet, de måste krypa på stranden själva för annars hittar de inte tillbaka när de ska lägga ägg).

Och pussas med delfiner på Bonaire.

Salta bad i Thailand.

Mata söta ödlor på Curacao. Ser ni att ödlan och min tischa matchar.

Fartfylld safari på Aruba. Klicka upp bilden och kolla in mitt ansiktsuttyck.

Fantastiska Al-Maha Desert Resort mitt i öknen i Dubai (och det var +52 grader varmt just denna dag).

Vid Stenbockens vändkrets, söder om ekvatorn i Namibia.

Snygg vägskylt på Mallis.

Kylig och rätt blåsig vårdag på Malibu Beach.

Häftig vandring i Utah.

Jeepsafari i Mexico.

Dykresa på Sulawesi i Indonesien. Tror att det var på detta dyk som jag hamnade typ öga mot öga med en två meter lång Grey Reef Shark. Mäktigt!

Snorkelsafari med späckhuggare i Tysfjord, Norge.

Live in your truth

Detta motto lever jag verkligen efter och för dig som aldrig hört talas om det ska jag berätta vad det betyder för mig och hur det kan förändra ditt liv. Det betyder alltså “lev i din sanning” och står för att du måste vara ärlig och inte leva en lögn. Det gäller allt ifrån att du såklart inte ska gå runt och ljuga för andra eller för dig själv – men även att du inte ska försöka ge sken av att vara någon eller något du inte är. Till exempel om du köper dyra märkeskläder eller åker på extravaganta lyxresor och allt betalas på kredit så lever du en lögn. Samma sak gäller alla fantastiska facebookuppdateringar, så många försöker bräcka varandra i vem som lever det underbaraste och lyckligaste livet men det enda som händer är att du sätter käppar i ditt eget hjul. En glättig och kanske inte helt hundraprocentigt sann FB-uppdatering kan ju kännas harmlös. Men gör du det för att visa upp en fasad, en bild av dig själv som inte är sann, för att låtsas vara lycklig är det så att du lever en lögn. Eller om du har saker som du skäms för och aldrig någonsin vill att andra människor ska få veta om dig. Som till exempel ett stökigt hem, ditt hus ser kanske fint ut från utsidan men om någon skulle komma in skulle de få se vem du egentligen var. Och det stökiga hemmet behöver såklart inte vara ett hem, det kan vara så som du känner dig på insidan. Oavsett så är det en livslögn.

Och vilken lögn du än må leva i kommer den att hindra dig från att bli den person som det var meningen att du skulle bli. Du kommer aldrig att utvecklas efter din fulla potential. Din livslögn, stor eller liten, blir som att du trampar runt i kvicksand och inte förens du börjar leva i din sanning kommer du komma loss. Och förutom att du sitter fast kommer den att göra dig sjuk, det finns forskning som tydligt visar att vår hjärna och vår kropp inte mår bra av att ljuga eller att ha hemligheter. Tänk bara på vad som händer då folk tar ett lögndetektortest. När du ljuger går din puls upp, du andas snabbare, du blir svettig, dina axlar åker upp mot öronen och din kropp blir fysisk svagare. När du talar sanning däremot får du låg puls, din andning blir lugn och du kan slappna av. Så nästa gång du är ensam hemma, sätt dig ner och ta dig en rejäl titt på dig själv. Vad är det du egentligen känner? Vilka är dina små eller stora livslögner? Vilket liv lever du och är det samma som den bild du visar upp för andra? Lever du i din sanning eller i din lögn?

Tacksamhetsdagbok

Idag är jag tacksam för …

1. Att jag bor så nära havet och naturen så jag kan sticka ut och springa längs stranden och gå en långpromenad i skogen.

2. Att jag är gift med min bästa vän och mitt livs kärlek som skrattar med mig under glada dagar, tröstar mig då livet känns tungt, som håller om mig när jag fryser och som alltid stöttar och finns där för mig.

3. Att jag har den otroliga lyxen att få jobba med något som jag älskar och som är min passion.

Livet är ett tåg

Igår skrev jag ju om att man ska våga lita på universum (eller vad man nu vill kalla det) och att det som händer har en mening, att av varje möte och av varje händelse kan vi lära oss något. Att vi behöver gå igenom vissa saker för att bli till de personer som det var meningen att vi skulle bli. Det handlar bara om hur vi hanterar situationen och hur vi väljer att reagera. Blir man bitter och tycker att livet är orättvist kommer det dåliga som hänt verkligen att bli meningslöst. Men kan man resa sig upp som en starkare, mer empatisk och en bättre människa får händelsen, hur förfärlig den än må ha känts från början, en mening. Så det handlar alltså om din inställning och hur du väljer att hantera olika situationer.

För det är faktiskt så att dåliga och tråkiga saker händer oss alla. Jag tror inte en sekund på att vissa människor skulle ha otur, ständigt råka ut för trista saker och konstant drar en nitlott i livets lotteri. Eller att andra skulle åka på en räkmacka genom livet och tyckas vara rena rama turgubbarna. Det handlar om hur man väljer att reagera i olika situationer. Går man runt och är bitter, ja då sitter man fast och kommer ingenstans. Kan man däremot sätta sig ner, ta en rejäl titt på hur man själv har ett ansvar för det som händer, försöka rucka på sina negativa tankar och se det som händer som en livslärdom och inte ett orättvist bakslag kommer allt att förändras till det bättre. Men vi snackar inget trollslag eller farytale endning här, detta är något som vi alla måste jobba på varje dag.

Har man rätt inställning och tar många små, men medvetna steg, i rätt riktning kommer man att vara redo att ta emot det där fantastiska när erbjudandet kommer i ens väg. Men har man ägnat sig åt att tycka synd om sig själv och skylla allt på otur, ja då kan erbjudandet, möjligheten eller den framtida lyckan vara som att bli påkörd av ett tåg men man märker ändå ingenting. Och för att fortsätta på tågmetaforerna så handlar det om att välja att bli stående på perrongen, att bara åka med längst bak i sitt eget tåg eller att aktivt välja att bli sin egen lokförare.

Köp en förstaklasstågbiljett till ditt liv idag!

Våga lita på universum

Jag har funderat en del på det här på sista tiden. Att allt händer av en anledning. Olika människor korsar våran väg av en anledning. Olika saker, ibland bra och ibland dåliga, händer oss av en anledning. Och jag tror att allt händer för att det på något vis var meningen. Kanske behövde vi lära oss någonting. Kanske behövde vi gå igenom det för att sedan vara redo för det som skulle hända härnäst. Man kan såklart välja att kalla det för vad man vill. Ödet eller gud känns inte rätt för mig personligen eftersom att jag inte tror på något av dem, för mig har det inget med religon att göra och det är inte något förutbestämt som vi inte kan påverka.

Självklart finns det saker som känns helt meningslösa. Som folkmord, krig, våldtäkt, svält, barn som dör före sina föräldrar, pedofili, djurplågeri och så vidare. Det är såklart inte sådana händelser jag syftar på här. Men jag själv har gått igenom otroligt jobbiga saker som jag i stunden tyckt var helt orättvisa, oförklarliga och meningslösa. Men nu kan jag se tillbaka och förstå att jag behövde gå igenom dem för att bli den människa jag är idag. För att hamna på den plats där jag är idag. För att lära mig något, för att kunna känna empati för andra som går igenom samma sak. Att lära mig att vända en svaghet till en styrka. Så på något märkligt vis var det helt perfekt för mig att det hände.

Just nu känner jag sådan otrolig tacksamhet för en ganska trist grej som hänt. Ni kommer kanske ihåg att jag pratade om ett viktigt möte som kunde förändra det mesta rent yrkesmässigt talat för mig. Jag kommer inte gå in i detalj på detta, men jag kan säga att den saken blev inte som jag hade tänkt, hoppats – eller mer eller mindre blivit lovad. Men i och med att denna sak hände har jag blivit en erfarenhet klokare, jag har fått skinn på näsan och nya möjligheter som jag inte sett tidigare är plötsligt helt glasklara.

Allt blir som de ska till slut. Och allt kommer att bli helt perfekt.

Foto: Star Gate Universe

Våga vägra konsumtionshets

Läste just ett himla bra och huvudet-på-spiken-inlägg hos Underbara Klara. Det handlade om att våga downshifta och inte konsumera sig själv låst och olycklig. Och jag håller verkligen med. Så många konsumerar för att kunna visa upp en glassig yta. En glassig ytan som man inte egentligen har råd med utan allt köps på kredit och avbetalning. Vi tror att vi måste leva upp till någon märklig standard. Och enbart för att tävla om finaste huset, flashigaste bilen, senaste smartphonen och iPaden, dyraste märkeskläderna, största träningsgarderoben, handväskor och skor och de allra extravagantaste semesterresorna.  Eller för att fylla ett tomrum på insidan som dessvärre bara kommer att bli större, djupare och svartare och aldrig, aldrig, aldrig kan fyllas med prylar.

Man väljer att jobba häcken av sig så man kan leva ett liv som man inte äger. Bara för att kunna visa för “alla andra” hur lycklig och framgångsrik man är och så man kan skriva om det på Facebook och Twitter. Jag blir inte impad av någonting annat än en människa med stort hjärta, empati och visdom. Och jag väljer att mäta mina framgångar i tid och frihet att göra vad jag vill, livserfarenheter, kärlek och antal skratt per dag.

You are not your bra-size, nor are you the width of your waist, nor are you the slenderness of your calves. You are not your hair color, your skin color, nor are you a shade of lipstick. Your shoe-size is of no consequence. You are not defined by the amount of attention you get from males, females, or any combination thereof. You are not the number of sit-ups you can do, nor are you the number of calories in a day. You are not your mustache. You are not the hair on your legs. You are not a little red dress. You are no amalgam of these things.

You are the content of your character. You are the ambitions that drive you. You are the goals that you set. You are the things that you laugh at and the words that you say. You are the thoughts you think and the things you wonder. You are beautiful and desirable not for the clique you attend, but for the spark of life within you that compels you to make your life a full and meaningful one. You are beautiful not for the shape of the vessel, but for the volume of the soul it carries.

Stand firm in that which you are

Tänk en annan tanke!

Jag läser och skummar igenom en mängd träningsbloggar varje dag. De flesta är såklart inspirerande och skrivna av starka tjejer med båda fötterna på jorden. Men jag slås av hur många “pendlare” som det finns där ute. Ni vet de som ena veckan lägger ut lättklädda bilder på sig själv och skriver hur de älskar att träna och att känna kontroll. De printar ut fullspäckade veckoträningsprogram och rapporterar i detalj om vad de ätit och minsta lilla kalori. Och vecka därefter kommer ett inlägg från botten av helveteshålan där de spyr ut hur tjocka de är, hur de tycker att fläsket hänger och degmagen putar.

Självklart är detta olika från fall till fall, en del har såklart bara “en dålig vecka” och behöver uppmuntran eller fiskar efter positiva kommentarer (vilket i sig är en liten varningsflagga, behöver man konstant bekräftelse från andra är självkänslan inte på topp). Men i många fall kan man läsa mellan raderna hur självhatat pyr och det är så tydligt hur taskig dessa tjejer mår. För går man från att älska sig själv till att hata sig själv på några få dagar står det inte helt rätt till. Man kan inte vara vältränad enda dagen och tjock den andra. Det är inte fysiskt möjligt.

Jag såg på Oprahs Lifeclass Tour härom dagen där temat var “stop the pain” och Iyanla Vanzant sa något så bra. “Tänker du en tanke som får dig att bli må dåligt – så tänk en annan tanke”. Låter såklart enklare än vad det är men i grund och botten är det exakt vad det handlar om. Du bestämmer själv över dina tankar och du väljer vad du fokuserar på. Så du kan välja att inte klanka ner på dig själv. Att inte låta som en skiva som hakat upp sig. Tillåt inte dig själv om så än för en kort sekund att hata och mobba dig själv, precis som du inte skulle tillåta någon annan att hata och mobba din bästa kompis. Stoppa dig själv varje gång en negativ tanke ploppar upp och byt ut den mot en positiv tanke.

It´s simple, but not easy.

Släppa taget

Jag säger det säkert 20 gånger per dag under mina yogaklasser. Let it go. Alltså släpp taget om sådant som du inte mår bra av. Andas in i jobbiga poser (eller situationer) och andas ut och släpp taget. Det handlar inte om dig. Det du inte kan påverka kan du inte förändra. Men ibland är det ändå små saker som hakar sig fast med elaka små hullingar. Och även om jag vet att det inte spelar någon som helst roll i det stora hela kryper de ändå in lite under skinnet.

Som idag. En tjej som alltid, alltid, alltid kommer fem till tio minuter försent till yogan. Varje gång. Utan undantag. Och inte smyger hon utan brakar in med buller och bång och stör alla andra, slänger skorna på golvet, smäller ut sin yogamatta, springer på muggen och stänger inte dörren efter sig (ja, alltså när hon är klar, hon pinkar gubevars inte med öppen dörr) och mer ofta än sällan “glömmer” hon att stänga av sin mobiltelefon. Jag försöker djupandas. Det spelar ingen roll hur många gånger jag ber henne att respektera tiderna och förklarar att hon stör alla andra. Hon gör det inte för att vara elak. Hon bara är sån. Men jag kan ändå inte låta bli. Det gnager och jag blir skitirriterad.

Sen en annan kvinna som idag med förnärmad min frågade mig “vad jag sysslade med på fredagar” när hon granskade mitt schema. Ja, det är min lediga dag, svarade jag. Hon snörpte på munnen, sa inget men det var rätt tydligt att hon tyckte att det var jävligt dålig service. Tilläggas bör att hon kommer väldigt sporadiskt, en gång i månaden eller så. Hon var dessutom samma persom som högljutt klagade över att jag skulle ha stängt innan jul. Så jag bestämde att ha öppet den 23:e december. Lite för hennes skull. Om hon kom? Eh, nej såklart inte. Nu är det kanske så att hon inte tänkte på att jag är ensam yogainstruktör på min lilla studio och måste ha en ledig dag för att inte gå sönder. Men ändå. Det gnager och jag bli skitledsen.

Vad gör du när elaka ord och trista händelser kryper in under skinnet på dig?

Så gick det med “namnstölden”

Jag skrev ju igår om hur en yogastudio här i stan döpt en av sina klasser till ett namn (Inner Flow Yoga) som låter väldigt likt mitt (Inner Strength Yoga). Och jag har haft ett flertal kunder som blivit förvirrade och trott att jag undervisade där. Min första tanke och reaktion var att bli upprörd. Särskilt då jag fick reda på att yogainstruktören i fråga som hittat på namnet är en kille som jag känner och praktiserat yoga tillsammans med i flera år. Och han är mycklet väl medveten om vad min yogastudio heter. Det kändes lite som ett svek.

Men så tog jag ett par djupa andetag, tog till mig de goda råd jag fått från er läsare och lät det hela “marinera” en stund. Sen skrev jag ett mycket trevligt e-mail till yogastudioägaren och bara berättade för henne att det uppstått viss förvirring kring de snarlika namnen. Bara som ren upplysning och helt utan anklagande ton. Några timmar senare svarade hon och berättar att de inte ens tänk på likheten men att de genast kommer att ändra klassnamnet till Inner Flow Practice istället. Sen fortsatte hon med att berättta att hon hört så mycket bra om mig och ville passa på att fråga om jag möjligtvis skulle ha tid att klämma in en klass eller två per vecka hos henne. Dealen jag fick är helt oslagbart bra så nu sitter jag här och är lite förundrad över hur allt bara löste sig på ett sätt jag inte ens hade kunnat drömma om.

Everything happens for a reason.

Utmana dina irrationella tankar

Varje dag tänker du tusen och åter tusen tankar. De flesta av dem är tankar som du tänker om och om igen, de går som på repeat inne i ditt huvud. Och efter att ha tänkt dem tillräckligt många gånger börjar vi se dem som sanningar och fakta. Sen hjälper det såklart inte att många, för att inte säga de flesta, av dem är negativa och helt irrationella.

- Om jag inte är perfekt kommer ingen att älska mig

- Jag är tjock/ful/värdelös och duger inte som jag är

- Jag bara misslyckas om och om igen

- Om jag inte är i ett förhållande är jag ensam

- Om en person inte håller med mig är det ett personligt angrepp på mig som person

- Alla andra är så mycket lyckligare/bättre/framgångsrika än jag

Men du kan utmana dina irrationella tankar! Ställ dig frågan om det du tänker verkligen är sant. ”Om jag inte är perfekt kommer ingen att älska mig”. Är det sant? Svaret är såklart nej. Först och främst finns det ingen människa som är perfekt. Och för det andra älskar vi inte varandra på grund av ytliga egenskaper. ”Om jag inte är i ett förhållande är jag ensam”. Är det sant? Svar nej. Du har familj, du har vänner, kollegor och sist men inte minst har du dig själv. Du kan känna dig ensam i ett förhållande, du kan känna dig ensam i ett rum fyllt av människor – så ensamhet är en känsla som egentligen inte har så mycket att göra med andra människor utan mer om ditt förhållande till dig själv. ”Alla andra är så mycket lyckligare än jag”. Är det verkligen sant? Såklart inte. Du ser ju bara en liten del av andra människors liv, den del som de väljer att visa upp. Du har ingen aning om vad som händer då de stänger sin ytterdörr eller avslutar sitt glättiga blogginlägg. Och förmodligen ser de på dig och önskar att de kunde vara lika lyckliga som du verkar vara.

Sen när du har utmanat och dissekerat sönder dina irrationella tankar är det dags att gå lite djupare. Var kommer dessa tankar ifrån. När började de? När började du intala dig att de var sanning? Och sen ska du komma på ett motargument att plocka fram varje gång de irrationella tankarna ploppar upp. När ”om jag inte är perfekt kommer ingen att älska mig” dyker upp tänker du genast ”jag är perfekt precis som jag är och jag är värd att älskas”. Upprepa sedan detta om och om igen. Omprogramera dig hjärna. Välj ett nytt mantra som du kan spela på repeat. Se de irrationella tankarna för vad de är – den  raka motsatsen till sanning.

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 27 other followers