Dagen efter Irene. Solen skiner, det blåser en stilla bris. Och runt om mig är det som en bulldozer dragit fram. Vårt hus i down town klarade sig men bara rakt över gatan ser det ut som en krigszon. Gigantiska träd ligger kors och tvärs över vägen, elledningar hänger och dinglar som lianer, husväggar har slitits upp, altaner är helt borta, vägarna är fyllda med lera, här och där ligger köksreddkap, ett kyldkåp, tavelramar, stolar och bord. Folk är ute och promenerar och ingen kan tro sina ögon. Irene var nedgraderad till en Tropical Storm, man vågar knappt tänka på vad hon hade kunnat ställa till med om hon varit en Hurricane. Vi har ingen ström men vi lever, mår bra och är helt oskadda.
Efter Irene …
Före Irene …
Imorse gick jag ut på en pw. Det var hett, fuktigt och dimmigt. Under senare hälften av rundan började det duggregna och vinden tilltog något. Fick hålla till här i stan för de har stängt Hammonasset på grund av Irene. Och husen nere vid havet, på Middle Beach, måste evakueras. Det var en märklig känsla att gå där. Hörde folk som snickrade och satte upp plywoodskivor på sina fönster. Det gör man såklart framför allt för att saker inte ska blåsa in och krascha rutan, men även för att om rutan går sönder är det fritt fram för orkanvinarna och de kan blåsa av taket. Nu lär det inte bli fullt så illa denna gång, men bättre att ta det säkra för det osäkra. Såg även massor av folk som höll på att packa bilen full för att flytta till säkrare plats. Jag får ta en promenad på måndag igen och ta “efter Irene-bilder”. Men nu stänger vi fönster och dörrar och hoppas på det bästa.
Ännu en uuunderbar dag … ♥
Aaah. Jag älskar, älskar, älskar sensommaren här i Connecticut. Ja, alltså bortsett från orkaner, tornados och tropical storms som drar in över oss. Och sedan i tisdags finns även ordet “jordbävning” med i vår vokabulär. Men igår visade CT upp sig från sin bästa och vackraste sida. Solen strålade, det var nära 30 grader varmt och hot, hot, hot. Jag och Eva gick på en långpromenad i Hammonasset. Så najs! Gick hela vägen ut till udden och där det är raka motsatsen till den fullpackade badstranden som bara ligger fem-tio minuter bort. Här är det stenigt, kargt, folktomt och helt underbart. Jag har hittat min favoritmeditationsklippa och hit kommer jag tillbaka många gånger nu i höst. Tror även att det skulle kunna tänkas funka att yoga ganska bra här. Underlaget är tillräckligt hårt och plant. LOVE!!! ♥
På tal om yoga; idag är det sista dagen på min 30 Day Challange. Men imorgon drar min 60 Day Challange igång. Så har DU lust att joina mig i min yogautmaning så haka på vettja. Du kan ju köra en 7-dagarsutmaning, en 14-dagsutmaning eller en 30-dagsutmaning. The more the merrier!
Underbar sommarpromenad
Idag stack jag ut på en eftermiddagspromenad för att komma bort från datorskärmen en liten stund. Åkte till Hammonasset och det var helt perfekt. Kring 26 grader, en skön havsbris och ingen luftfuktighet att tala om. Som en perfekt svensk sommardag typ. Aaahhh!
Önskar att jag tagit på mig löparkläder istället för vädret var som sagt pefekt, men jag njöt av min pw så jag klagar inte.
Längst ut på udden ligger en strand som i princip är obefolkad. Jag satte mig ner och mediterade på en solvarm klippa en stund. Bliss!!!
Kan ni fatta att jag bor så här?
Stranden är full av snäckor.
Solhälsning.
På vägen hem såg jag tusentals svalor som flög runt, runt i en gigantisk flock. De gör det varje år och jag vet inte men de samlas kanske så här innan de flyger söderut för vintern. Häftigt är det i alla fall.
Svårt att plåta med min lilla iPhone-kamera, man ni ser kanske att de var svalor överallt.
Stoppa pressarna
Nu ska jag iväg på ett jobb. Första artikeln för en lokaltidning här i stan, eller närmare bestämt för Madison och tre grannstäder. Jag ska skriva träning och hälsa för dem och lägger upp länk när den publiceras. Dagens ämne är hur man undviker värmeslag när man tränar utomhus i vår sommarhetta. Kul att kunna göra intervjuer live för omväxlings skull, och inte bara via telefon, skype och mail.
Morgonpromenix
Jag stack ut på en powerwalk tidigt i morse för att slippa den västa hettan. Men detta till trots stod termometern på 26,8 grader. Nu när jag kommit hem igen, genomsvettig men glad, har värmen det stigit till 29,6 grader. Därför packar jag in mig själv, Mr Make, min Nook Color och min iPod laddad med sommarprat och Jillian Michaels podcast och åker hem till svärpäronen och deras pool. Mobilen stängs av, datorn får stanna hemma. Här ska lekas semester!
Här är två bilder från i morse. Magiskt!
Skållande hetta
Alltså det är helt SJUKT varmt ute. +36 men som sagt ett heat index på +43. Men detta till trots stack jag ut på en promenad-pw-löp-runda. Gick mest men la in korta löp- och pw-intervaller. Gick finfint första halvtimmen. Sen trodde jag att jag skulle dö. Bokstavligt talat. När jag sprang började det värka i bröstet och jag fick en skum pirrande känsla i armar och vader. Så jag slutade att springa och gick istället. Nog så ansträngande. Svetten rann och solen låg som en svetslåga i nacken. Utan min handledsvattenflarra fylld med coconut water hade jag fallit ner död. Och jag var typ ensam ute (alla andra hade väl vett nog att hålla sig inne i AC:n). Till och med på stranden var det folktomt.
Feeling hot, hot, hot
Nu är det hett här. Hela veckan ska temperaturen ligga kring 30 grader. Gassande sol och såklart risk för ”severe popup thunderstorms” på eftermiddagarna som hör sommaren till här i CT. I helgen var det lika varmt men då hade vi torr och behaglig (nåja) luft. Typ samma luft som det är i Sverige på sommaren. Men idag varnar meterologerna för mycket hög luftfuktighet, folk med svagt hjärta eller äldre personer ska helst inte vistas utomhus. Och tränining utomhus bör undvikas, i alla fall på dagens varmaste timmar. Men idag är det helt ok med mig, hade ingen löparrunda inplanerad ändå. Men jag tänker nog trotsa meterologerna och sticka ut på en pw. Med mitt vätskebälte från Perfekta of Sweden och en härlig sommarpratare i mina headphones (jepp, man är patriot ut i fingertopparna) ska det nog gå bra. Och det faktum att vi har tillgång till pool är ju inte heller helt fel. Här är bilder från igår (av någon outgrundlig anledning står det datum på bilderna, sjukt irro, jag måste ha kommit åt en inställning av misstag).
Knökat på stranden i Hammonasset State Park, de fick till och med stänga parken mitt på dagen för att de var “over capacity”.
Men både jag och Maken föredrar detta. Ingen trängsel, rent och osalt vatten. Såååå lovely!
PW in das hetta
Puh vad svettigt det var idag då. Tryckande hetta är bara förnamnet. Dryga 30 plus och ganska hög luftfuktighet, de varnar för åskoväder sedare i eftermiddag. Och det känns att det ligger en laddnig i luften. Tror jag var 1,73 när jag gick hemmifrån och bara 1,70 nu när jag kom hem. Här är några snapshots från dagens runda.
Klibb, klibb, klibb
Öh vad varmt, klibbigt och svettigt det är. När man går ut känns det precis som när man kliver av flygplanet i ett tropiskt land och går bakom flygplansmotorn och får ni vet sådan där hårtorkshet luft rakt i ansiktet. Så är det här nu. Fast inte ett enda flygplan syns till. Puh! Tur att man har nära till havet. Vore det inte SVINDYRT skulle jag mer än gärna bo på den här adressen med ett stenkast till vattnet och egen strantomt.
Typ såhär.
Men egen sånhär.
Knappt man hinner jobba …
Ännu en het och soliga dag här i Connecticut. Planerar att jobba snabbsnabbsnabbt nu på morgonen så jag kan ägna restan ev dagen åt att svettas på Balanced Hot Yoga och sedan sticka ner till Hammonasset State Park och springa. Sen får jag fortsätta att jobba snabbtsnabbtsnabbt sent ikväll.
Jag ÄLSKAR att springa på “min” strand (eller ja, jag springer inte på stranden utan på boardwalken och grusvägen). Men kolla in skillnaden på bilderna nedan, för några månader sedan var jag helt solokvist. Nu måste jag dela min runda med ungar, hundar och badj*vlar. Istället för frisk doft av hav ligger lukten av nygrillade hamburgare, kokosnötsbadolja och cigarettrök i luften (varför inte stränder räknas som “public place” och har rökförbud är för mig ett mysterium, folk ligger och bolmar en handduk bort från små barn plus att jag som löpare får andas in de vidriga ångorna. Störtäckligt!). Och hur kommer det sig att all mat som säljs nere på stranden innehåller minimum 1500 kalorier? Ska försöka komma ihåg att ta bild på menyskylten idag. Man kan ju tycka att när man ligger halvnaken på standen borde man bli mer sugen på sallad och frukt. Inte chips, läsk och friterade doughnuts.









































































Senaste kommentarer