Börjar dagen med yoga följt av mer yoga. Och sen en långpromenad (dag två i min friskluftchallange) längs havet i strålande solsken på en princip folktom strand.
What´s not to love?
Jag älskar mitt liv!
Ja, se det snöar!
Så fick vi då äntligen vinterns första snö (ja, om man inte räknar med det korta snöfallet som kom redan i slutet av oktober). Det började snöa under natten och det ska fortsätta tills i eftermiddag. Så vi får se om det kommer några folk till mina yogaklasser idag. Amerikanarna här på the East Coast är lite speciella när det gäller snö. I mina svenska ögon så tycker jag att det är inget att hetsa upp sig över men här blir folk lite nojjiga, de vågar sig inte ut på vägarn, de stänger skolor och folk hamstrar konserver och vatten … Visst är det så att infrastrukturen är sämre här än i Sverige och elledningarna är dragna ovan mark, så det blir rätt ofta strömavbrott och i princip ingen byter till vinterdäck. Självklart ska man ta väder på allvar och vara försiktig om man är ute och kör bil. Men det som jag kallar ett “snöfall” heter “winter blast” och “snow storm” här. Dramatiskt värre! =)
Soligt sverigebesök
Ah, vilken underbar helg. Först och främst har jag haft besök av min bästis Hannah. Sen har solen skinit som bara den och vi har haft uppåt 28 grader varmt. Och sist men inte minst så har det kommit folk på samtliga av mina yogaklasser i helgen. Hurra! Jag har faktiskt haft så kul att jag glömt bort att ta bilder. Men några har jag så here we go.
Hannah såg lite sliten ut när hon kom, men lite frisk Madisonluft och yoga gjorde susen.
Efter yogan (2,5-timmarspass för Hannahs del) gick vi genom ett Madison som badade i sol till Savvy Tea där vi käkade en smarrig lunch tillsammans med mina kompisar Eva och Mi.
Obligatorisk gruppbild tagen av snäll kypare.
Sen gick jag och Hannah en långpromenad längs Long Island Sound i Hammonasset State Park.
På stranden var det knökad med badfolk.
En ensam man stog och posade.
Sommarens sista dag? Well, inte riktigt. Idag ska det också bli supernajs. Och nu ska jag sticka ut på en promenix med Hannah. Sen lunch. Sen skjutsa henne till New Yorktåget. Ah, vilken BRA helg!!!
Strandpromenad
Idag öppnade de Hammonasset State Park för första gången sedan Irene, och självklart hängde jag på låset. Dels för att jag ville få till en skön PW och dels för att jag var nyfiken på eventuella skador. Stranden var full av tång, drivved, trädgrenar och skräp. På några ställen hängde träd med rötterna i luften för att jorden blivit helt bortsköld. Asfalt hade spräckts, boardwalken var avspärrad för det låg trädstammar överallt och en del var helt bortsliten. Och en stenpir som säkert är 100 meter lång ut i vattnet, där folk brukar stå och fiska är borta. Holey shit vilka väderkrafter vi snackar om!!!
Min man berättade just att de dragit upp bilar ur havet idag, att de med tvång fått evakuera folk på Middle Beach som vägrat lämna sina hus (en man berättade att en våg slagit sönder hans altandörrar och att det var nära att den sugit med honom ut i havet). Många hus här ser ok ut på ytan men måste förmodligen demoleras pga skador på grunden och eurusion. Så att vara utan ström är peanuts och jag klagar fortfarande inte. Tröttsamt med alla som gnäller över att de inte kan få sitt morgonkaffe, kolla på tv, leka med sin iPad eller föna håret. Var tacksam istället för att gnälla och klaga. Basta!!!
Och nu pratar vädergubbarna om orkanen Katja som håller på att bildas nere över Karibien. Kom inte hit säger jag, för då jävlar!!!
Hej då Irene
Dagen efter Irene. Solen skiner, det blåser en stilla bris. Och runt om mig är det som en bulldozer dragit fram. Vårt hus i down town klarade sig men bara rakt över gatan ser det ut som en krigszon. Gigantiska träd ligger kors och tvärs över vägen, elledningar hänger och dinglar som lianer, husväggar har slitits upp, altaner är helt borta, vägarna är fyllda med lera, här och där ligger köksreddkap, ett kyldkåp, tavelramar, stolar och bord. Folk är ute och promenerar och ingen kan tro sina ögon. Irene var nedgraderad till en Tropical Storm, man vågar knappt tänka på vad hon hade kunnat ställa till med om hon varit en Hurricane. Vi har ingen ström men vi lever, mår bra och är helt oskadda.
Efter Irene …
Före Irene …
Imorse gick jag ut på en pw. Det var hett, fuktigt och dimmigt. Under senare hälften av rundan började det duggregna och vinden tilltog något. Fick hålla till här i stan för de har stängt Hammonasset på grund av Irene. Och husen nere vid havet, på Middle Beach, måste evakueras. Det var en märklig känsla att gå där. Hörde folk som snickrade och satte upp plywoodskivor på sina fönster. Det gör man såklart framför allt för att saker inte ska blåsa in och krascha rutan, men även för att om rutan går sönder är det fritt fram för orkanvinarna och de kan blåsa av taket. Nu lär det inte bli fullt så illa denna gång, men bättre att ta det säkra för det osäkra. Såg även massor av folk som höll på att packa bilen full för att flytta till säkrare plats. Jag får ta en promenad på måndag igen och ta “efter Irene-bilder”. Men nu stänger vi fönster och dörrar och hoppas på det bästa.
Ännu en uuunderbar dag … ♥
Aaah. Jag älskar, älskar, älskar sensommaren här i Connecticut. Ja, alltså bortsett från orkaner, tornados och tropical storms som drar in över oss. Och sedan i tisdags finns även ordet “jordbävning” med i vår vokabulär. Men igår visade CT upp sig från sin bästa och vackraste sida. Solen strålade, det var nära 30 grader varmt och hot, hot, hot. Jag och Eva gick på en långpromenad i Hammonasset. Så najs! Gick hela vägen ut till udden och där det är raka motsatsen till den fullpackade badstranden som bara ligger fem-tio minuter bort. Här är det stenigt, kargt, folktomt och helt underbart. Jag har hittat min favoritmeditationsklippa och hit kommer jag tillbaka många gånger nu i höst. Tror även att det skulle kunna tänkas funka att yoga ganska bra här. Underlaget är tillräckligt hårt och plant. LOVE!!! ♥
På tal om yoga; idag är det sista dagen på min 30 Day Challange. Men imorgon drar min 60 Day Challange igång. Så har DU lust att joina mig i min yogautmaning så haka på vettja. Du kan ju köra en 7-dagarsutmaning, en 14-dagsutmaning eller en 30-dagsutmaning. The more the merrier!
Underbar sommarpromenad
Idag stack jag ut på en eftermiddagspromenad för att komma bort från datorskärmen en liten stund. Åkte till Hammonasset och det var helt perfekt. Kring 26 grader, en skön havsbris och ingen luftfuktighet att tala om. Som en perfekt svensk sommardag typ. Aaahhh!
Önskar att jag tagit på mig löparkläder istället för vädret var som sagt pefekt, men jag njöt av min pw så jag klagar inte.
Längst ut på udden ligger en strand som i princip är obefolkad. Jag satte mig ner och mediterade på en solvarm klippa en stund. Bliss!!!
Kan ni fatta att jag bor så här?
Stranden är full av snäckor.
Solhälsning.
På vägen hem såg jag tusentals svalor som flög runt, runt i en gigantisk flock. De gör det varje år och jag vet inte men de samlas kanske så här innan de flyger söderut för vintern. Häftigt är det i alla fall.
Svårt att plåta med min lilla iPhone-kamera, man ni ser kanske att de var svalor överallt.
Stoppa pressarna
Nu ska jag iväg på ett jobb. Första artikeln för en lokaltidning här i stan, eller närmare bestämt för Madison och tre grannstäder. Jag ska skriva träning och hälsa för dem och lägger upp länk när den publiceras. Dagens ämne är hur man undviker värmeslag när man tränar utomhus i vår sommarhetta. Kul att kunna göra intervjuer live för omväxlings skull, och inte bara via telefon, skype och mail.
Morgonpromenix
Jag stack ut på en powerwalk tidigt i morse för att slippa den västa hettan. Men detta till trots stod termometern på 26,8 grader. Nu när jag kommit hem igen, genomsvettig men glad, har värmen det stigit till 29,6 grader. Därför packar jag in mig själv, Mr Make, min Nook Color och min iPod laddad med sommarprat och Jillian Michaels podcast och åker hem till svärpäronen och deras pool. Mobilen stängs av, datorn får stanna hemma. Här ska lekas semester!
Här är två bilder från i morse. Magiskt!
















































































