Dokutips

Jag är en sucker för dokumentärer. Jag har ju tipsat om några förrut här, här, här, här, här och här. Och här kommer ett hett tips till. The Dhamma Brothers handlar om ett gäng fångar på fängelset Donaldson Correctional Facility  i Alabama, ett farligt och våldsamt maximum-security prison med en death row-avdelning, som genomgår en tufft Vipassana Retreat. Tillsammans med två buddistiska lärare utövar det total tystnad och konstant meditation i tio dagar. Och vad som händer med dessa stenhårda, våldsamma, aggressiva fångarna är helt otroligt. Och att det händer just i Alabama gör det bara ännu häftigare, alltså mitt i the Deep South och värsta bibelbältet. Meditationsprogrammet lades ner efter ängsliga protester från rabiata kristna som trodde alla fångar skulle bli buddister och det var tydligen det västa som kunde hända. Jag personligen tror att det handlar om okunskap, omänsklighet och en mörk önskan att slänga bort nyckel och låta fångarna ruttna in hell. Som tur är togs meditationsprogrammet upp efter ett år igen och idag har över 500 fångar genomgått programmet. The Dhamma Brothers är en upplyftande film som bevisar att man kan hitta lycka och bli tillfreds med sig själv och sitt liv oavsett var man befinner sig och vad man gått igenom. Du kan köpa dvd:n eller kolla via iTunes Movies, Netflix eller Hulu.

 

Lycka på en galge

Jag har skrivit otaliga inlägg om lycka. Och att den måste komma innifrån. Det är inget vi kan köpa. Eller räkna med att någon annan ska fixa år oss. But with that said … jag kan inte sticka under stol med att denna tröja från Willi Smith gör mig lite glad. Älskar den öppna ryggen och hur tyget faller så himlans snyggt.

Morgonpigg

Imorse ringde väckarklockan 05.45. Maken skulle upp tidigt för de har en liveburn idag med brandstationen, alltså de tuttar eld på ett rivningshus och genomför en rätt avancerad brandövning. Idag kommer dessutom brandinspektörer för att kolla brandmännens cerifiering.

Själv sitter jag här och myser med en kopp kaffe. Jag fullkomligt älskar att vakna tidigt och ha tid att hasa runt här hemma innan jag ska till jobbet. Så jag hinner surfa runt på lite yogabloggar och få inspiration, fnula på dagens Power Vinyasa-klass. Tror att jag ska ha Natarajasana a.k.a Lord of the Dance som “peak pose” idag, alltså den pose som hela passet är upplagt efter så man kan bygga upp rätt styrka, flexibilitet och förbereda kroppen och knoppen för just den positionen.

Sen är den en annan sak som har med min yogastudio att göra som upptar i princip ALL min tankekraft och energi just nu. Men jag kan och vågar inte tala om för er vad det är än. Själv har jag vetat om det i snart två veckor så jag håller bokstavligt talat på att spricka. Om allt går som det ska kan jag avslöja denna dundernyhet för er i morgon. Stay tuned!

Här är en bild på min älskade Make och Madison Hose No 1 från förra årets liveburn.

Tillfreds

Hannahs gröna, sköna dag

Imorgon (eller idag faktiskt för er som bor i Sverige och ligger sex timmar före mig) är det dags för min härliga kompis Hannah Sjöström och hennes gröna skönhetsdag på Nordic Sea Hotel i Stockholm. En heldag med bara ekologisk skönhet, föreläsare, mingel och såklart shopping. Jag önskar att jag hade kunnat gå, men det blir som sagt lite långt och lite dyrt att pendla från USA. Alla ni andra som inte heller har möjlighet att gå kan tröstläsa Hannahs blogg Naturligt Snygg.

Så här snygg blev jag när Hannah var min personliga makeup-artist när jag gifte mig för två och ett halvt år sedan här i Madison, CT.

Backbend Baby!

Jag älskar backbends. Men detta är en pose som många är lite rädda för. Vi är så vana att ständigt vara framåtsjunkna att det kan kännas ovant och lite läskigt att böja oss bakåt. Dels kan det vara läskigt rent fysiskt, vi är rädda att ramla baklänges. Men det kan även vara läskigt mentalt. För att böja oss bakåt måste vi verkligen öppna hjärtat och vi är helt sårbara. Många slutar därför långt före deras fysiska gräns, det mentala sätter stopp och de vågar inte släppa på den inre kontrollen. Så istället för att direkt komma ur posen och säga att det gjorde ont eller inte funkade, pröva att stanna och andas. Använd din andning till hundra procent här, lyssna på andetagen och låt dem hjälpa dig att stänga ute alla de där andra tankarna som säger att du vill ut ur posen snabbare än kvickt. Sen är det viktigt att du lär dig skillnaden mellan good pain och bad pain. Är du ovan kommer det att vara obekvämt och kanske spänna till i ländryggen. Det är normalt och inget farligt. Men det sagt, ta det lungt och försiktigt. Försök inte att pressa dig upp i en full wheel det första du gör. Det finns såklart en anledning att dessa backbends alltid ligger i slutet av yogapasset. Du behöver värma upp ryggraden med mini backbends, forward bends och twist för att göra kroppen och knoppen redo. Öva sedan ofta på dina backbends. För varje gång ska du se att du kommer djupare och vågar släppa taget. Tänk sedan att du inte ska böja bak ryggen (vilket många gör, de bara slänger sig bak och alltså trycker ihop kotorna i ländryggen). Tänk att du ska förlänga ryggraden, känns hur din bröstkorg lyfts upp (tänk på att inte pressa fram revbenen, för då  pressar du ihop ryggkotorna, tänk “lyft”) och höj hjärtat mot taket. Sen går du in i din bakåtböjnig.

Briohny Smyth från Equinox (ni vet hon som “went viral” på nätet med sin godmorgonyoga-film) har släppt en ny film med fokus på just backbends. Fortfarande i underkläder av någon oförklarlig anledning. Men anyway, det är makalöst att titta på henns totala kontroll. Men tänk på att detta är en mycket avancerad sekvens så please don´t try this at home people …

 

Frukosttoppings

Som ni vet är jag barnsligt förtjust i min grötfrukost och älskar att ha på mumsiga och superfoodsnyttiga toppings. Som nötter, frön och bär. Jag köper det mesta på lösvikt på Food Works (typ en liten Whole Foods-butik vi har här där jag bor). Det betyder alltså inga plastpåsar. Inga förpackningar. Ekologiskt och Zero Waste. Sen förvarar jag mina toppings i fina glasburkar som jag märker med min Dymo Label Maker. Blir både snyggt och organiserat.

Men man behöver verkligen inte gå ut och köpa nya fancy burkar på dyrbutiken, det är ju mycket bättre och mer eko att spara gamla glasburkar och diska ur. Eller köpa begagnade, vintage på antikbutik eller loppis.

10 Day Yoga Journey

En av mina stammisar på Inner Strength Yoga testade nyligen att köra en 10-dagarsyogautmaning, alltså då man praktiserar yoga i tio dagar i sträck. Denna utmaning kan vara så lång man själv vill, vanligast är att man kör 30 dagar. Själv har jag kört ett par 30-dagars, en 60-dagars och så tänkte jag göra en 90-dagars men sen tappade jag räkningen någonstans kring 80. Nu praktiserar jag yoga varje dag så det känns lite onödigt att ens räkna. Men tanken är att du får in en rutin, och det supercool att uppleva vad som händer i knopp och kropp. Framför allt kommer du att märka skillnad rent mentalt, efter ett tag blir det enklare att komma in i “the yoga state of mind”. Det blir nästan som att slå på en lysknapp.

Min vän som körde tio dagar bloggar om det i vår lilla lokaltidning. Så här skriver han i det första inlägget om mig som yogalärare och jag kan inte annat än att buga djupt i tacksamhet.  ♥

I have chosen Inner Strength Yoga on Wall Street in Madison and Petra Axlund Stegman because I trust her to safely teach and lead me so I might re-connect with parts of myself I have lost. Her physical strength, unyielding commitment to the role of breath over posture with a deep reservoir of spirituality is expressed in her yoga and quite a unique combination to me. I introduced myself to her two weeks ago after seeing an Inner Strength Yoga article on patch.com. My massage practice at the Scranton Seahorse Inn is literally a 2-minute walk from her location on Wall Street! After taking two of her classes, I felt she was the right teacher for me to do this journey.

Ratta in till din egen Meditation Station


Det finns några saker som jag uppriktigt kan säga har förändrat och förbättrat hela mitt liv. En av dem sakerna är att meditera. Och alla som nu skakar på huvudet och säger att det där flummeriet är inget för mig eller de som säger jag är för rastlös för att meditera … ja, det är inget jag kan göra något åt. Ingen kan bli “tvingad” att meditera. Vi ska alla till samma slutmål och det tar olika lång tid för oss att komma dit. Och vi tar alla olika vägar, eller omvägar, för att komma fram.

Att det finns bevisade medicinska fördelarna med att meditation kan omöjligt vara en nyhet för någon. Och vilket athlet som helst vet detta, det är inte för inte att just elitidrottare mediterar. Din puls och ditt blodtryck går ner. Din syreförbrukning minskar. Stressnivåerna går ner. Oro och ångestkänslor försvinner. Smärta minskar. Du övar dig på att fokusera. Du omprogrammerar din tankeskiva så den inte längre går på repeat med negativa tankar. The list goes on and on and on.

Att meditera är lite som att bestiga ditt inre Mount Everest och stå där på toppen av ditt eget liv. Att se ut över världen med en övertygelse att allt är som det ska. Att känna sig liten och stor på en och samma gång. Och att ha ett hjärta som exploderar av kärlek och expanderar av evig tacksamhet.  ˜”*°•♥•°*”˜

Men många har förutfattade meningar om meditation och har åsikter om det utan att ens ha prövat. Det är inte, som många tror, samma sak som att slappna av. Det är inte samma sak som att öva på positivt tänkande. Det handlar inte om att visualisera. De handlar inte om att stänga av sina tankar. Eller att styrka dem. Eller ändra dem. Det handlar om att inte dömma. Inte försöka. Inte analysera det som redan hänt eller planera det som inte inträffat. Att bara vara här och nu. Lyssna innåt. Och släppa taget. Här är en guidad meditation (22 minuter) som jag hittade på Oprah´s Radio. Allowing Everything to Be As It Is.

Foto: besttravelphotos, sharpbrain & yogainspirations

Varför är folk så arga?

En del som blir kritiserade går igång på alla cylindrar. Även om kritiken är konstruktiv eller sagt med välvilja och med hjärta. De ställer sig direkt i försvarsställning och skriker och svär – även om de inte ens blivit kritiserade. Ämnet kan ha gällt något helt annat men av någon anledning omtolkas det i deras hjärnor och de tar åt sig. Eller kanske var det faktiskt bara så att de fick en helt uppriktig och nyfiken fråga. De går till attack lite för säkerhet skull. Jag funderar lite på vad det är som egentligen som ligger bakom denna typ starka och ilskna reaktioner.

Men jag vill börja med att säga att jag verkligen ogillar och tar starkt avstånd ifrån personliga påhopp, från folk som promt ska tycka om allt och alla och ha en åsikt som de tycks tro är så viktig att den måste sägas högt. Har man inget snällt att säga kan man knipa igen! Men den här typen av människor är inte helt trygga med sig själva, så är det bara och jag ägnar inte min dyrbara tid eller energi på dem. Men med det sagt … nu pratar jag om den andra sidan. Om de som reagerar. Eller ska vi säga överreagerar. Starkt. Högt. Ilsket. Med motattack. Det kan gälla LCHF:are som blir vrålförbannade när deras kostvanor ifrågasätts. Eller veganer som reagerar med att attackera istället för att inspirera. Eller kroppsbyggare som blir skogstokiga när deras ibland rätt ytliga kroppssyn ifrågasätts. Eller de som är besatta av skönhet, jakten på den perfekta ytan handlar egentligen om något helt annat, nämligen att det inre är väldigt svagt. Eller religösa som ser sin tro som en enda rätta. Eller politiskt aktiva som ägnar mer tid åt att trasha andra än att fokusera på att göra världen bättre. Folk som ser världen som svart eller vit. Som ser attack som bästa försvar, som konstant tror att de måste försvara sig själva. Jag personligen tror att det handlar om en inre osäkerhet. En osäker liten röst på insidan som inte är riktigt, riktigt säker och för att trycka ner den rösten så skriker man så högt att man inte längre kan höra sina egna tankar. Eller för att försöka övertala sig själv.

Varje gång jag känner en sådan reaktionen bubbla upp på insidan, för det gör den hos oss alla, så tar jag tio djupa andetag och försöker se mig själv och situationen som från utsidan. Och jag frågar mig själv vad detta egentligen handlar om. Vad bottnar min reaktion i. Varför känner jag som jag gör. Sen frågar jag mig vad jag kan lära mig av denna situation. Sen tar jag tio djupa andetag till och släpper taget.

Blondinbellas size me

Jag tycker att Isabella Löwengrip är rätt cool. Snacka om en tjej med skinn på näsan, båda fötterna på jorden och en makalös förebild för unga tjejer. Framför allt unga tjejer (och äldre för den delen) med dålig självkänsla som tror att om siffran på vågen går ner så kommer de att må bättre, bli lyckliga och bli älskade. På omslaget av tidningen Egoboost näckar Isabella. Ingen retuch. Ingen photoshop. Bara hon. Size me!

Visst har hon några trivselkilon hit eller dit. Men spela roll gummiboll. Lycka och bra självkänsla har inget med din vikt att göra. Platt mage, utstickade höftben och synliga revben är faktiskt inte alls ett tecken på att du är hälsosam – snarare tvärtom! Tjejer har underhudsfett, så är det bara. Vi ska ha underhundsfett för att kunna föda barn. Och kunna amma. Och överleva. Och de som inte är trygga i sin egen kropp och som inte älskar sig själva är de som konstant måste jämföra sig och klanka ner på andra.

Frukost

I förra inlägget skrev jag ju om Nutella och deras falska hälsopåståenden. Att ha chokladsmet på frukostmackan är så främmande för mig. Det är ju efterrätt, inte frukost. Dessutom är Nutella inte vegan så jag äter det inte oavsett tidpunkt på dygnet. Personligen älskar jag frukost. Nyttig sådan. Fick jag bara äta en måltid i resten av mitt liv skulle jag lätt välja frulle. Jag äter för det mesta samma sak varje morgon. Havregrynsgröt med nötter, frön och bär eller osötat äppelmos. Och just nu med favoriten Coconut Milk med en hint av vanilj. Yuuum!!!

Idag blev det topping av blåbär, jordgubbar, sötmandel, raw cashews, solrosfrön, pumpafrön, hela och krossade linfrö, russin, kokosflingor och chiafrön. Allt givetvis ekologiskt.

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 27 other followers