Jag har haft en hel del diskussioner här på bloggen, via mail och på facebook om att hitta sin passion och följa sitt hjärta. Det är inte alltid så himla enkelt. Ibland vet man kanske inte ens vad ens passion är. Och vet man så snurrar det såklart en massa praktiska (och negativa) tankar i huvudet. Typ “det går aldrig, jag har inte de ekonomiska förutsättningarna, det kan man ju aldrig försörja sig på, jag är inte tillräckligt bra”. Och är det inte så att dessa tankar snurrar i ditt eget huvud så får du säkert höra dem från folk i din närhet. Neggiga personer som av olika anledningar vill hålla dig tillbaka, som vill trycka ner och ta död på dina drömmar. SJÄLVKLART är det skillnad på om en person säger det av kärlek och omtanke och kanske mer är en realistisk röst (typ om du har drömmar som är helt tokiga och om du är på väg att sabba alla dina möjligheter och framtidsutsikter) eller om personen själv inte vågar leva ut sin dröm och därför vill förhindra alla andra att göra det också. Men mitt råd till dig är att INTE lyssna så himla mycket på alla andra. Lyssna på dig själv. So what om du misslyckas? So what om det inte alltid blir exakt så som man tänkt sig? Det är ju av sina misstag som man lär sig och växer som människa. Det är då man rasat omkull som man kan resa sig upp, borta av dammet och gå starkare och klokare frammåt.
Sen är det så här: har du en dröm och en passion så kommer det ta tid innan du når dit. Det måste faktiskt ta tid för det är under själva resans gång som du förbereder dig själv. Du kan inte gå från ICA-kassörska till restaurangägare på en gång. Jag kan ta mig själv som ett exempel. Idag har jag en egen yogastudio och att undervisa yoga är min dröm. Min passion. Det som får mig att le med hela ansiktet, känna ett sockerdricksbubbel i kroppen, som får mig att känna att jag “hittat rätt” och som får mig att växa och bli en bättre människa. Men för tio år sedan var denna dröm inte ens uttalad. Jag vågade nog inte ens tänka tanken, än mindre säga den högt. Men jag visste på ett ungefär var det var jag ville och började MÅLMEDVETET ta små, små steg på vägen dit. Jag tog min PT och Diet Coach-licens, började träna yoga mer regelbundet, testade massor av olika sorters yoga och instruktörer, jag gick kortare kurser och workshops, jag lusläste alla tidningar och böcker om yoga och yogafilosofi jag kunde komma över. Och redan för sex år sedan började jag småprata med Tony som äger Martial Arts Studion om att jag skulle börja jobba där (då var det tänkt som PT – men redan då la jag alltså grunden för det som skulle komma att bli min yogastudio). Och så när jag såg en annons om en Yoga Teacher Training i tidningen så var jag redo. Jag var förbered och kunde ta det steget. Fem år tidigare hade jag aldrig vågat. Och sen när jag var klart låg möjligheten att hyra in mig hos Tony och öppna en alldeles egen yogastudio redan där. Inte av en slump. Det var inte tur. Jag åkte inte in på en räkmacka. Jag var förbered. Jag hade tagit alla de där små stegen. Jag hade haft siktet inställt.
Så börja tänk och känn efter vad du vill. Vad vill DU om ekonomin inte spelade någon roll, om allt var möjligt och det inte fanns ett enda hinder? Fundera sedan ut vilka små steg du kan ta för att påbörja din resa.
Fint skrivet av dig Petra.. Klart tänkvärt.
Undrar om det är “typiskt” svenskt att inte tro riktigt på sig själv?? Säkert är man också lite sån att man vet vad man har men inte vad man får.
Det kan det mycket väl vara. Vi svenskar har ju jantelagen och “du ska inte tro att du är nått”. Tyvärr. Här i USA är det raka motsatsen. Allt är möjligt, bara du jobbar hårt kan du lyckas, du är bäst i världen. Jag tror att jag lyckats ta till mig det bästa av de två världarna. Alltså en tro på mig själv utan att bli skränig och slå mig själv för bröstet. Behöver du stöd eller ett bollplank så finns jag här.
Jättebra inlägg Petra. Detta är något som man bör tänka på och som jag är väldigt glad att du tog upp och framförde för det är så lätt att man bara kör på och inte vågar. Du har lyckats och jag är väldigt glad för din skull och glad att du vill dela med dig och peppa andra :-)
Du har jobbat hårt för att nå din dröm och du är väl förtjänt av glädjen du nu kan njuta av. Ibland tror jag det svåraste kan vara att komma underfund med vad som är ens dröm. Det är viktigt att fundera och faktiskt känna efter och sedan våga i små steg först ta sig närmare sin dröm.
Superbra inlägg som sagt.
Kram!
Håller helt med dig … ofta vet man inte riktigt vad ens dröm är (eller snarare man vågar kanske inte ens tänka tanken för gör man det innebär det ju att man kan “misslyckas” och “fega ur” och då kan det vara som en “skyddsmur” att säga att man inte vet vad drömmen är). Men man får låta det ta tid, låta den där drömmen gro och långsamt ta form. Och det är så viktigt att man förstår att det är små, små steg som gäller, att man kommer att misslyckas om och om igen på vägen men att DET är en del av resan och det är DÅ man lär sig och växer. Sen kan det ju vara så att man har någon slags bild av vad en dröm bör bestå av. Att det måste vara något stort och fantastiskt. Som att bli popstjärna, stjärnkock, resa till månen eller skriva en bestseller. Men en dröm kan ju faktiskt vara att bli bästa mamman i hela världen, att ta hand om hemlösa hundar på sin fritid, att bli bonde, att bli dagisfröken som får det att glittra av glädje och kreativitet i barnens ögon, öppna litet bokkafé … En dröm kan se ut hur som helst och det finns inga mallar. Kram tillbaka!
Workin’ on it! Reading Jillian’s new book “unlimited”..need to figure out my inner dream and go for it!
Yeay!!!
Ja det handlar om små små steg men ändå steg i rätt riktning som är så otroligt viktiga. Sedan är det absolut som du också säger att en dröm inte behöver vara stort utan kan vara något litet men som är stort och betyder mycket för en själv. Du har ju tagit upp detta på olika sätt lite nu och då. Du har faktiskt inspirerat mig att börja fundera och känna efter mer och mer vad jag vill ha mer av i livet och vad jag tycker är viktigt att satsa på :-)
Du har ju också dessutom visat att det går att nå fram till sitt mål. Visst det får ta tid men du tog dig hela vägen i mål. Jag hoppas att du får många nöjda kunda till din yoga studio och att du snart har en lojal och stor kundkrets.
Kram!
Absolut, det måste vara små steg i rätt riktning. Målmedvetna steg, jag tror inte på varken tur eller slumpen. Jag tror att man måste vara förbered och redo för att överhuvudtaget kunna ta till sig möjligheter när de visar sig. Och WOW vad underbart att höra att du blivit inspirerad och dina tankar börjat sättas i rullning. Steg ett! Och när det gäller mig själv känner jag inte att jag är i mål, inte på långa vägar. Jag har massor av drömmar och hur jag kan gå vidare på denna väg. Om två-tre år hoppas jag att det går så pass bra och att jag har en sådan stor och lojal kundkrets att jag kan öppna en helt egen studio (alltså där jag själv äger hela lokalen). Sen är jag supersugen på att bli thaimassör, det är ju så nära yoga man kan komma. Det vore superkul att kunna göra det vid sidan om (man behöver inte särskild lokal, vid thaimassage ligger man på golvet, på filt eller yogamattor). Och så vill jag fortsätta ta kurser, workshops och lära mig mer och mer.
ja, vad är det man säger? Luck is preparation meeting opportunity? Bra blogginlägg!
Oooh, jag som satt och försökte komma ihåg det där uttrycket igår men det var som bortblåst. Tack för att du skrev det här så jag slapp grubbla ännu en dag. =)