Jag skrev en artikel om skratt ur hälsoperspektiv nyligen. Om hur kroppen frigör en massa lyckohormoner när man ler, oavsett om man är glad på riktigt eller inte. Det är intressant det där. Själv har jag aldrig testat Laughing Yoga för det ser och verkar ju lite freaky. Men det fukar säkert. Men igår sa min yogalärare något cool, att när en position är som jobbigast kan man testa att le istället för att grimasera av smärta. Och wow vilket skillnad! Det blev som man stoppade hjärnans surrande tankar om hur jobbigt det var, att man visst fick sluta nu för att det gjorde ont. Sen testade jag samma princip på min löparrunda. När jag blev lite trött och tankarna började spreta iväg testade jag att dra på smilbandet. Jag ska inte säga att jag blev oövervinnerlig, att jag inte fortfarande kände mig trött eller att jag kunnat springa i evigheter. Men det kändes skillnad, jag blev mindre fokuserad på att tänka på att jag var trött och det var som om glada små hormoner studsade runt i skallen istället. Så testa det på ditt nästa träningspass. Oavsett om det är yoga, spinning, löpning eller styrketräning. Man ser kanske lite dum ut men det bjuder vi på, eller hur?
Skratta dig stark
September 8, 2010 By 6 Comments
hihi enligt din kommentar! Vi har tingat en fantastisk bengalflicka som flyttar hem till oss i oktober =)
vi hade såklart velat matcha hemkomningsdatumen lite bättre men nu fick det bli lite utspritt!
älskar katter och drömt så länge om möjligheten att kunna ha! och nu får jag mina (våra hihi!) bebisar!!!
och ja klart jag ska spana organisk mat!
köpt pee-wee låda med granbarksspån! det du =)
Kul att ni ska skaffa en till, det är som sagt så mycket bättre med två katter. Inte mer jobb och så har de ju varandra. Räkna dock med en viss “invänjningsperiod”. Den första lär försvara sitt “revir” och det kan bli mycket fräs, morr och bråk i början. För oss var det kanske lite värre då båda våra katter kommer från Animal Shelters och är vildkatter. Ett tag trodde jag att lilla Selma på 12 veckor skulle ha ihjäl stackars Griswold (som fattade nada). Sen vände det och Griswold lekte för hårdhänt med stackars Selma, han trodde väl att hon var en bitleksak. Vi fick ha dem i olika rum på natten de första dagarna. Men som sagt, med lite tålamod går det oftast bra.
Och särskilt ni som kommer att ha två tjejer: steralisera dem! När de löper är det INGEN lek!
Kul! Jag tror att det verkligen kan hjälpa. Och du om man ser dum ut på träningspasset så kank ANDRA runtomkring OCKSÅ drar på smilbanden och då har man ju startat en positiv epidemi eller hur!!??! :-)
Jepp, leenden är lika smittsama som gäspningar! =)
jo jag vet, det blir en inväningsperdiod! men som tur var kommer ju Lexie fortfarande vara ett barn när Sheela kommer! är ju kluriga att släppa ihop 2 om en (eller båda) hunnit bli könsmogna!! men vi får ta det som de kommer =)
nu försöker jag mest undvika djuraffären innan jag handlar sönder mig på grejer!! gahh!! hur många söta halsband kan man köpa?! ;)
Haha … Selma var 12 veckor och ett j*vla riksmonster när hon kom. Fräste, reste ragg, klöste efter oss. Det var som vi släpat in The Devil och namnet “Lucifer” låg nära till hands. Trodde några nätter att hon faktiskt skulle klösa ögonen ur stackars Griswold (som var drygt ett år då och var värsta fegisen … eller det är han fortfarande). Men nu är hon, om en väldigt bestämd och man kan fortfarande inte göra som man vill med henne, världens gulligaste.
Halsband skulle aldrig funka att sätta på mina katter. Dem är vildkatter i botten och dem ränderna går aldrig ur kan jag säga. Har försökt med sele och koppel på Griswold (gör man det med Selma måste man åka in till akuten och sys) men han bara lägger sig ner och blir helt lealös i benen. Han vägrar att ens stå upp. Haha! En sak du “måste” köpa är ju en sådan här. Vi har en och våra katter bara älskar den. Ställer man den vid ett fönster blir det västa, spännande utkiksklätterställningen. Värt varenda öre och rockar skiten ur alla andra leksaker/rivleksaker.