Jag tänkte på min träning idag. Inte på det faktum ATT jag tränar för det har jag ju alltid gjort på ett eller annat sätt. Mer om VAD och VARFÖR jag tränat genom åren. Hur min målbildstorped nästan har gjort helt om, hur min syn på träning och min kropp förändrats. Förbättas.
Jag började min träningsbana för hundra år sedan som lagsportstjej. Jag spelade basket, fotboll och volleyboll. Sedan la jag alla bollar på hyllan och gick jag istället över till gymmiljön. Till en början var det uteslutande pass, allt ifrån bodypump, step till spinning och ett och annat danspass i otakt. Jag hade inget direkt mål mer än att må bra och träna tillsammans med mina tjejkompisar. Sedan öppnade sig en helt ny värld för mig – rummet med maskiner och fria vikter. Plötsligt var det inget annat som gällde, och fokus var på att bygga, bli tight och stark. Jag gick från social gruppträningstjej till ensamvarg bland hantlarna med tung, tuff och hård musik i öronen. Konditionsträningen var ett nödvändigt ont och enbart för att bränna fett för att få synligare och muskler. Och jag började satsa inte bara tid utan även pengar. Jag hade en personlig tränare tre gånger i veckan och det var värt varenda öre. Mina mål var enbart ytliga och hade nog ingen som helst djup eller egentlig mening. Att jag fick hälsa och välmående på köpet var nog inget jag tänkte så mycket på. Eller ens brydde mig om.
Ja, jag höll väl på så i ett par år. Sedan en dag för en sisådär tio år sedan var det en tjejkompis som släpade med mig på en yogakurs. Tio lektioner i “ashtangayoga för nybörjare” blev det. Jag var oerhört skeptisk men så hade jag ju läst att förebilden Madonna körde yoga så jag tänkte what the heck. Plötsligt var det som ännu en ny värld som öppnade sig för mig. Vilken utmaning, vilken styrka, vilket fokus! Jag som kontrollfreak var tvungen att lära mig att släppa taget, att sluta stirra på mina rörelser i gymspegeln och istället vända blicken innåt. Känna efter. Läskigt. Och härligt. Att man blev stark, tight, flexibel och smidig på köpet var ju bara en trevlig bonus.
Idag känner jag nog att jag hittat rätt balans. I alla fall vad som är balans för mig just här och nu. Jag har inte kört styrketräning i maskin på säkert två år, allt är funktionellt och plyometeriskt med fria vikter, kettlebells, medicinbollar, Bosu, TRX och egna kroppsvikten. Sedan tre månader har jag faktiskt inte ens ett gymkort!!! Jag springer (när jag inte har problem med höften) mest för att jag mår bra av det, prion är inte att bränna kalorier. Om jag var tvungen att välja en enda träningsform som jag skulle få träna för resten av livet är svaret enkelt. Yoga. Inget snack, ingen betänketid. Nu tränar jag för att bli stark – både utvändigt och invändigt.
Men alla har sina mål, sin motivation. Alla gör sin resa och måste hitta sina vägar på sina villkor. Så det känns som det är det som är min uppgift som Personlig Tränare numera. Självklart skapar jag fortfarande kost- och träningsprogram till mina klienter. Peppar, coachar och puschar. Men passionen är att visa vägen, öppna någons ögon, hjälpa någon att hitta sin passion och sin balans. Det är mäktigt det!
Det var interessant att läsa om din träningshistoria och din resa genom olika träningsformer för att hitta och nå fram till ditt mål som du har idag. Jag har nog aldrig gett yogan en riktig chans men gillar Pilates bättre. Tycker att den har gett mig styrka och smidighet som jag hittills inte fått på den yoga jag har testa. Kanske har jag inte testat rätt yoga form eller hamnat hos rätt instruktör. Jag gillar nog att köra rätt mycket variation. Roligaste träningformen för tillfället tycker jag nog att badmingtonen är. Men jag mixar rätt mycket med både löpning, spinning och en hel del fria vikter på gymet. jag antar att man behöver testa en hel del för att nå fram till det man trivs bäst med och det som passar en bäst.
Kram
Vi alla gör ju en resa på ett eller annat sätt (förhoppningsvis, står man helt still så utvecklas man ju inte eller lär sig nya saker). Oavsett vilken väg man tar så är det rätt för en själv. Jag tycker att du ska ge yogan en chans, visst är pilates minst lika bra och man blir verkligen stark och smidig. Särskilt core. Men med yogan får du lite till. Vilken sorts yoga har du testat? Du som är ganska fysisk och stark bör pröva ashtanga eller vinyasa. Och varför inte försöka hitta communitys online eller prata med folk du känner som kör yoga, det är det bästa sättet att hitta de riktigt bra instruktörerna. Jag minns en instruktör som jag hade i Stockholm, hon kunde alla positioner och var mycket kunnig, men hon hade ingen känsla alls. Hon var kall och passet blev superdåligt. Det är ju kemin som måste stämma också.
Badminton är superkul! Synd bara att det sliter rätt hårt på knäna, jag spelade ganska mycket i Sthlm men fick lite problem i knäna av det. Nu kör jag då och då mest på skoj. Superkul! Att som du variera träningen är det absolut bästa, då minskar risk för skador och du bygger styrka all over. Det låter som du hittat rätt och din balans!
Verkligen jätteintressant att läsa hur din bana inom träning har formats! Man går nog igenom en hel massa faser i livet och förhoppningsvis hamnar alla i den balans du befinner dig i nu!
Jag måste bara säga att jag som följt din Röhnischblogg sedan januari har lärt känna min kropp bättre och jag har utvecklats mycket och lärt mig massor om träning. Det måste jag tacka dig för! Min kropp har förändrats mycket sedan starten. Jag är ännu inte i den balans jag strävar efter, men målet är inte långt borta.
Nu kör jag på själv och det fungerar jättebra!
Ha en fortsatt trevlig sommar!
Vad roligt att höra att du lärt känna din kropp bättre! Säkert har du lärt känna din knopp bättre också, att du nu vet att du är starkare och klarar av mer än du trodde. Det enda och den enda som sätter gränser för oss är ju vi själva. Starkt jobbat! Vi får väl ta och ses när du flyttar hit till NYC och snacka mer om detta IRL. Balans är mitt nya måtto. =)
Det märks att du har passion, det smittar av sig. Jag tror utan tvekan att du är en mycket bättre personlig tränare nu än du skulle varit för tio år sedan. Hoppas att du inte tar det på fel sätt, du hade varit jättebra då också men jag tror din utveckling och allt det du skriver om här är saker som gör dig till en mycket bättre personlig tränare. Hoppas du inte missförstår och tar det på fel sätt.
Det där med balans, håller helt med dig. Samtidigt så tror jag att det på sätt och vis är en av de svåraste sakerna att hitta och uppnå, men ett absolut måste (på flera områden i livet).
Jag tycker om det ödmjuka du säger om att alla har sin motivation, mål och måste göra sin resa på sina egna villkor.
Jag tar det absolut inte på fel sätt. Jag fattar vad du menar och håller med helt och fullt. Jag är mycket bättre idag än jag var för tio år sedan. Har man redan varit med om vissa saker, gått igenom olika faser, gått på tabbar, misslyckats, tappat sugen, fått den tillbaka osv så har man ju så mycket mer att dela med sig av och lära ut. Livserfarenhet is da shit! Och idag är jag en mycket mer hälsosam person än jag var för tio år sedan. Visst, jag tränade och hade koll på kalorier även för tio år sedan men idag har jag mer en sund helhetssyn, den mentala biten har fallit på plats, jag tycker om mig själv som jag är, jag är nöjd och tacksam för den kropp jag fått. Och då blir det ÄNNU roligare att få dela med mig av detta till mina klienter. Och att få dem att göra sin resa, på sitt sätt.
Veldig bra skrevet! Du er en sann inspirasjon, virkelig!
Vad roligt att du tycker det! Thanx! Och du inspirerar mig, det ska du veta! =)