Jepp, så var det ny vecka igen. Hela helgen har varit som en enda blurrig gråtfest. Riktigt tungt har det varit. Ena stunden har det kännt okej, nästa så vällde avgrundssorgvågen in över en igen. Just nu är det lite bättre, försöker dock att inte tänka på den kommande begravningen. Jag HATAR begravningar. Och ja, jag vet att det är viktigt att gå och ta avsked. Men jag HATAR dem ändå. När jag dör ska min begravning hållas på en strand, alla ska ha skrikiga hawaiiskjortor på sig, lira ukulele och kazoo och sippa pina colada. Många har sagt att jag ska försöka minnas alla bra stunder med mormor och då poppade en rolig historia upp. Och det är liskom min mormor och morfar i ett nötskal.
Min morfar var ju en riktig byggargubbe, alltid hade han något att spika på eller fixa med (precis som min pappa och nu även min man). Han hasade runt iklädd blåbyxor och en sådan där blårandig arbetsskjorta. En dag, och då var han säkert 75 år, var han uppe på taket på deras hus och fipplade med något. Plötsligt tappar han balansen och ramlar ner (!) och blir sittande på marken, lite för att känna efter om han brytit några ben och om han lever. Just då kommer min mormor förbi och ska slänga soporna. Hon tittar på morfar som sitter där på marken och säger “Jaha, och här sitter du och latar dig”.
Så ska jag minnas dem. Nej, tänk på annat nu! Träning. Ja, idag ska jag träna. Har tänkt bränna av en löprunda på löpbandet och sedan köra rehabträning. Mycket stabilitetsövningar på balansplatta och knäböj lutad mot pilatesboll på vägg. Och ländryggsövning på ryggresningsmaskinen, jag kör statiskt på lägsta inställningen så man hamnar nästan i vägrätt läge (alltså inte rulla upp och ner). 2 minuter x 3. Testa, det är grymt jobbigt. Och så kör jag plankan med ben/arm-lyft utan att tappa höft, ligga på balansrulle men händer i midjan och lyfta ett ben i taget utan att tippa eller tappa höft. Sen kör jag nog “krabban” med gummiband hemma för man ser så attans dum ut. Haha!
Det var en underbar historia om din mormor och morfar. Det får en att le. Nu får de vara tillsammans igen. Ha en bra träningsmåndag.
KRam
Ja, den storyn är lite söt. Ha en bra måndag du med. =)
härlig story! jag tycker man har ett fint tänk kring begravningar på irland. visserligen är själva ceremonin i kyrkan rätt sorglig men sedan firar man den avlidnes liv. man skålar och berättar historier, precis som den du berättade, till den avlidnes ära. det är både sorg och skratt och en sådan fest vill jag också bidra med när jag säger hej då till jordelivet.
Ja, så skulle man göra! Minnas, gråta och skratta. Mer fira deras liv än att sörja att de gått bort.
Å Petra. Det är verkligen jobbigt när de man älskar försvinner. Jag vet. Men just sådana minnen som det du berättat här är verkligen underbart och så småningom kommer du säkert kunna känna mer glädje över just alla de minnena än vad du känner sorg för att personen inte finns kvar hos dig. Sorgen kommer blekna. Saknaden får man dock lära sig leva med. Men den blir till slut en del av livet den med.
Stor varm kram!!!
Du har så rätt. Sorgen avtar men saknaden blir alltid kvar. Och jag är glad över alla fina minnen.
Känner som du inför begravningar, ordet var hatar dem.
Håller med dig om att avsked är viktigt, men personligen tycker jag inte begravningar kan ge det. Det avskedet eller det där med att gå vidare tycker jag är enklare att göra mer privat eller på sitt eget sätt. Att kanske bara en dag stå ut och blicka över havet och tänka att nu, nu är det farväl mormor. Jag tror du förstår vad jag menar.
Förresten, plankan med ben/arm lyft utan att tappa höft. Är det samma övning som jag här hört kallas superman?
Sköt om dig och ta hand om dig!!!
Jag tycker att begravningar är superjobbiga fast jag skulle nog gå och må dåligt om jag INTE gick. Även fast jag liksom du kanske tycker att man kan ta avsked på sitt eget vis så är det ändå viktigt på något sätt. Inte minst som stöd för min mamma som är otroligt ledsen. Det jobbiga är ju som sagt i kyrkan, sen efteråt när hela familjen och tjocka släkten är samlad och dricker “kyrkkaffe” så är man ju där för varandra och kan stötta. Vi sitter ju alla i samma båt.
Och angående plankan med arm/ben. Det finns säkert många namn och ett av dem är “superman”. Men du står alltså i plankposition och lyfter höger ben samtidigt som du lyfter vänster arm. Sedan växlar du till andra sidan. Viktigt att du håller din höft stilla och inte “tappar den”. Alltså att du vrider höft ner åt vänster då du lyfter höger ben. Man kan göra den lite lättare; stående på alla fyra, alltså händer och knän.