Tack för alla snälla ord här på bloggen, via mail och på Facebook. Jag är såklart fortfarande ledsen och saknar min mormor, men hon hade en långt, underbart liv med en karriär och fem barn. Men på slutet var hon så risig, det var mer som ett skal kvar. Så det är såklart för det bästa, nu får hon ju vara tillsammans med min stiliga morfar igen.
Jag kommer att ta tag i träningen igen nu på måndag. Hela helgen har liksom gått åt till annat. Sorg tar upp en hel del energi om man säger så. Men nu ska jag sätta igång igen, längtar efter att få löpträna och bara låta benen gå. Finns väl inget bättre sätt att rensa tankarna på? Sen har jag en H-E-M-L-I-G-H-E-T på gång. Och det är en sådan hemlighet som gör att jag håller på att spricka. Men nej, jag får inte säga något. Men så mycket kan jag avslöja att jag kommer att åka iväg på en jobbresa någonstans här i USA och att det kommer att bli träning från morgon till kväll. Ni kan läsa om det senare i vår i Fitness Magazine. Och när jag får avslöja det kommer säker flera av er bli gröna av avund. Hehe. Ibland har jag ett riktigt bra jobb …
Hej
Vi ser fram emot att läsa om dina nya äventyr, hoppas allt är bra på andra sidan trots allt. 93 år en hög ålder och fem barn två världkrig inte all som får uppleva så mycket under sin livstid.
Ha de bra Petra, kanske kvällens match Usa vs Can kan gör dig lite glad:)
/Staffan
Absolut, hon hade ett fantastiskt liv. Och 93 år är ju en aktningsvärd ålder – men det är lika sorgligt för det. Och ja, hockeyn gjorde mig liiite gladare. Hejjade i smyg på Kanada. Härligt att de vann, vilket feeling inne i arenan! Wow!
Ohoo trevligt med hemlighet, väntar med spänning om att få läsa om det längre fram=)!
Ja, det blir svårt för mig att hålla mig! Så rolig grej och jag vill inget annat än att berätta. Men vi får hålla oss … =)
När du säger så där blir man ju väldigt nyfiken på vad det kan vara för hemlighet. Jag antar att jag blir tvungen att stilla min nyfikenhet och hålla mig till tåls tills du senare avslöjar vad det är.
Den som väntar på något gott … =)
Oj vad stilig han var! Härligt att de får återförenas även om det känns vemodigt att hon nu lämnat jordelivet.
Guuuuuuuuud så nyfiken jag är då!! Men jag anar nog liiite vad det handlar om och om det är så är jag redan GRÖN! Av avund vill säga.
Nä nu blir det dusch efter ett hårt löppass i djupsnö plus backar! Sedan gjordes snöhästar direkt efter det tillsammans med Minstingen och Maken.
Ja, han var en snygging. Alltid iförd blåbyxor och en sådan där assnygg smalrandig jobbarskjorta. Alltid byggde han på något eller så stod han i källaren och gjöt i tenn eller målade tavlor. Han var en otrolig man!
Och ja, du anar nog var det är för hemlighet. Men säg inget här på bloggen. Det är top secret. Vi kan babbla mer om det nästa gång vi ses. =)
Hm, måste få fråga, har du fått godkänt att använda namnet Sporty Spice? Känns som om det skulle kunna vara copyrightat…!?
Eh, nej jag har inte ringt och frågat Spice Girls om det är det du menar. Det är ju bara ett namn på bloggen, jag säljer ju inget så det är nog lungt.
oooh ska du åka och träna med bob och jillian?
Haha, I wish! Nej, riktigt så roligt ska jag inte ha det. Deppade ju för att Bob inte var med när jag tränade med Jillian i LA förra året. Han är ju så söööt (men ganska kort i rocken tror jag).
Ja sorg tar tid och måste få ta tid. Men det är bra att du känner för att träna igen nästa vecka. Ibland hjälper sådant verkligen för att rensa hjärnan. Din mormor verkar ha fått en långt och fint liv. Nu får hon vara tillsammans med din morfar som du skriver. Hon fick ju också vara med om din stora dag då du gifte dig (jag vet inte om hon orkade resa så att hon var på plats men även om hon inte gjorde det så fick hon iallfall veta att du fick gifta dig lyckligt och se alla fina bilder antar jag).
Hoppas du får en bra vecka och det lät väldigt spännande med den där resan du ska göra.
Kram
Nej, hon var ju 92 år då och för skruttig för att resa, så hon var inte med på bröllopet. Det var såklart tungt. Men hon har fått se alla bilder, men vet ej hur mycket hon egentligen förstod av dem. Hon har haft svårt att minnas människor på sista tiden. Saker som hänt för 70 år sedan kom hon ihåg, men det som hände igår var det värre med. Det sköna med henne var att hon hade sin humor kvar, min pappa fick henne alltid att börja skratta genom att låtsassnubbla och tramsa runt. Så även om hon varit helt okontaktbar så plötsligt började hon asgarva. =)