Idag hade jag ytterligare en session hos min Physical Therpist och vi ser inte de resultat vi vill. Min värk har visserligen gått från att sitta i båda höfterna och sittbenen till enbart höger sida. Men efter att ha provsprungit i helgen så känns det inte bra. Värken kom ganska direkt på löparrundan och nu kändes det vid sittbenet, runt mot höften och även på framsidan i höftböjaren. Min sjukgymnast har kört ultraljudsundersökning på mig så det är 99 procent säkert att det inte rör sig om en stressfraktur, vilket såklart är bra. Men exakt VAD det är vet vi inte. Trots flera veckors behandling och rehab står vi still och stampar. Det blir varken sämre eller bättre, vilket såklart inte är bra. Så nu har hon kontaktat läkare och vi väntar på en eventuell remiss så jag kan få åka iväg på röntgen.
Vad detta innebär träningsmässigt är att mitt löparförbud har blivit förlängt. På obestämd framtid. SÅ TRÖTTSAMT! Men det gäller att hålla humöret uppe. Blir man skadad gäller det bara att träna runt det skadade området. Har man taskiga knän får man köra crosstrainer eller simma. Stukar man en handled får man släppa vikterna och köra cardio, core och ben. Sliter man av hälsenan får man köra styrka överkropp. Så jag kör på med min Heated Vinyasa Yoga, styrketräning och planerar massor av PW:s med mina BungyPump-stavar. Och så lägger jag på ett snett leende och säger “come on punk, make my day” till höftskrället.
Tråkigt! Men tur att du kan göra det bästa av situationen! Förr eller senare kommer du att kunna springa igen!
Ja, det är bara att träna andra grejer tills höftskrället blir bra. Hoppas på bra besked från min kommande röntgen. Tur att jag fått mina BungyPump-stavar nu så mina PW:s blir lite roligare och tuffare.
Vad tråkigt, Petra. Usch, förstår att du tycker det är lite “synd” att det trots allt inte var en stressfraktur. Då hade ni iallafall haft en punkt att jobba ifrån.
JAG hoppas innerligt att problemet snart ska hittas.
Det hoppas jag med! Men som sagt, inget dåligt som inte för något bra med sig. Jag har ju hittat tillbaka till yogan tack vare min skada. Har haft mer eller mindre uppehåll i nästan fyra-fem år. It´s good to be back! Så förhoppningsvis är jag snart tillbaka – som en bättre och starkare löpare. =)
Jättetråkigt att det inte blir någon vidare förbättring. Hoppas att läkaren kan hjälpa dig mer. Jag hoppas innerligt att du snart får bukt med skadan och blir helt återställd. Även om du kan träna runt skadan som du gör nu så vill man ju vara helt frisk så att du även ska kunna löpträna som du vill. Håller tummarna för att du får ytterligare hjälp att läka skadan som du ska.
Kram
Det står verkligen stilla, inget blir bättre eller sämre. “Tur” att detta hände nu när det är kallt ute. Hade det varit härliga vårdagar hade jag längtat ÄNNU mer ut i löpspåret. Men jag får köra PW:s med BungyPump istället. Och yogan kommer helt klart att ha gjort mig till en bättre löpare när den dagen kommer.
Verkligen jättetråkigt att du står och stampar, jag förstår verkligen att det stundtals måste kännas oerhört frustrerande och sugigt. Men du har så positiv attityd, sån härlig go-känsla och inställning som är så skön att höra. Jag hejar på dig och hoppas att det här en gång för alla får sig en lösning snart. håll oss uppdaterade med om det blir nån remiss och röntgen.
Och inget ont som för nåt gott med sig, som du skrev, du har återupptäckt yogan och den dagen du kan köra för fullt igen med löpningen och har det här bekymret ur världen, då kommer du ännu mer än någonsin att uppskatta det och njuta mer än någonsin när du flyger fram i löparspåret.
Ja, det är inget vidare. Jobbigt att inte veta exakt vad det är, men sådan här skador är svårdiagnistiserade. De får helt enkelt pröva sig fram, testa en grej och se vad som händer, testa en annan och se vad det ger för resultat. Det är svårt att veta exakt var skadan sitter, det kan vara i höft, det kan vara i ländrygg. Hoppas också att en eventuell röntgen ska ge lite klarhet. Och ja, jag så faktiskt liiite glad att detta hänt för jag har som sagt återupptäckt yogan. Nu fattar jag inte varför jag slutade in the first place.
Tråkigt! Men du verkar ha helt rätt inställning, det är bara att träna på med annat och hålla humöret uppe. Förr eller senare kommer du att få springa igen.
Ja, inget blir ju bättre om man sitter hemma och deppar. Jag hoppas bara att jag springer “förr”.